tisdag 11 september 2012

En igelkott förbereder sig för vintersäsongen

I går morse när jag gick för att hämta morgontidningarna mötte jag en igelkott på väg in genom grinden. Den tog ingen notis om mig, svarade inte på tilltal, utan vek bara in på gräsmattan och försvann in i en rabatt.

Vid femtiden, efter jobbet, slog jag mig ner i växthuset för att sitta och läsa en stund. Då hörde jag någon hosta till ett par gånger. Eftersom jag var ensam blev jag lite konfunderad. Jag lokaliserade ljudet till raden med tomatplantor, som vi göder med ett lager gräsklipp. Där hade igelkotten boat in sig.

 (Lånad bild)

Inte heller nu var igelkotten särskilt kommunikativ. När jag försiktigt försökte lyfta den med en plastkratta rullade den ihop sig till en boll och fräste hotfullt. Till slut rullade jag ut bollen och nerför en grässlänt där den blev liggande orörlig en stund.

Jag bad om ursäkt för den omilda behandlingen. Men ingen skada var skedd. Snart var den på benen igen och nosade lugnt på grönsakerna i landet.

Detta apropå ingenting. Eller apropå den kommande vintern.

10 kommentarer:

Karin S sa...

Är det ett problem om den bor i växthuset under vintern?

Einar J sa...

Jag har en mycket mer mollstämd rapport från min egen gata. Igår morse när jag kom ut med hunden låg en igelkott ihjälkörd mitt på gatan utanför porten. Dessa makliga skymningsdjur har inte en chans i trafiken, och jag undrar hur många som går åt på liknande sätt under en sommar.

Lennart Erling sa...

Svar till "Upprörd igelkottsvän":
Nja, egentligen inte. Men växthuset städas ur och röjs så småningom inför vintern. Och vi har gott om ställen på gården där en igelkott kan tillbringa vintern.

Karin S sa...

:)
Jag säger bara igelkottslucka, en trevlig snickeriuppgift för en händig karl som du.

Gabrielle Björnstrand sa...

Vi hade en igelkott hos oss den tiden vi bodde på marken. Den var kräsen; gillade mest laxskinn. Hade dessutom ett jätteskafferi av nedfallna äpplen och plommon. Och fick sina språngturer med hunden efter. Hos oss fanns en massa uthus att krypa in i, så jag tror den levde schangdobelt. Må nu också din få göra det ; )

Ingrid sa...

Jag har också en igelkott på tomten- till hundens stora förargelse. Jag hoppas att den (igelkotten alltså) hittar något lämpligt ställe att gå i ide på- gärna ganska snart så vi får lite lugn och ro här. Det ena ståndskallet avlöser nämligen det andra (och ibland på inte så lämplig tid). Nu förstår jag också var alla nedfallna plommon tar vägen.... :-) Jag är annars mycket förtjust i igelkottar! Trevliga djur.

Lennart Erling sa...

Jag lovar att vara snäll mot igelkotten. Jag är säker på att den hittar sitt vinteride. Det är ju förresten ett nyttigt djur, som äter allehanda skadedjur och insekter. Kanske kan jag dressera den att käka mördarsniglar?

Gabrielle Björnstrand sa...

Dressera en igelkott? A sticky thing.
När blev du optimist?

Lennart Erling sa...

Just joking... :-)

Gabrielle Björnstrand sa...

me too; )