Från Lagaoset till länsgränsen

Med risk för att bli tjatig... vill jag ändå, innan jag glömmer, visa några bilder från den senaste kustvandringen. Dessutom tror jag att det är en del som följer de här inläggen, av sökningar att döma.

I söndags körde vi ner till Mellbystrand och tog sedan kustvägen norrut, förbi Strandhotellet, alla sommarhusen och de allt fler villorna och längs den spikraka vägen genom Hökafältet, ett naturreservat söder om Lagans utlopp, Lagaoset. Vi tog oss ända ut till utloppet innan vi startade, för vi är noga med att knyta samman etapperna i vårt kustvandringsprojekt.

Vi vände blicken söderut och började gå i en lätt motvind. Långt därborta såg vi Hallandsåsen och Båstad. Sanden var våt och fast och mycket lätt att gå på.  Laholmsbukten är en upplevelse, även i gråväder.

Längs så gott som hela bukten finns de karakteristiska sanddynerna. Vinden skapar intressanta mönster.

Vi slog oss ner och drack kaffe och åt en macka i lä innanför dynerna. När vi började gå igen kom ett lätt, men intensivt duggregn. Vi fällde upp kragar och huvor och gick på. 

Regnet upphörde så småningom och vid Skummeslövsstrand stötte vi på dessa martialiska, men mycket sympatiska, utövare av en japansk svärdfäktning. De rörde sig med rituell behärskning. En fascinerande syn.

Vi närmade oss målet...

... efter drygt tretton kilometer: länsgränsen mellan Halland och Skåne. För säkerhets skull kollade jag på GPS:en att vi passerat gränsen med femtio meter...
Vi ropade inte hurra. Men ägnade en stund åt att tänka på att vi nu avverkat ungefär hälften av Hallands kuststräcka.

Sedan blev vi upplockade på vägen ett stenkast från stranden, skjutsades tillbaka till bilen och efter en kvart stod vi i köket hos goda vänner, där en doftande lammgryta väntade, och en eftermiddag av vila och samvaro. Vad kan man mer begära? Det är livskvalitet...