Efter jobbet idag stod jag några minuter nere vid havet, strax före fem på eftermiddagen, begrundande situationen. Det blåste en svag men kall vind som bet i kinderna. Bakom molnen fanns ännu ett vitt ljus. Långt därborta skymtade Subbe fyr. Med stela, fumliga fingrar kunde jag ta den här bilden. Sedan åkte jag hem.
Isläggningen på havet hade inletts. Det var två-, trehundra meter ut till öppet vatten.
Nu på kvällen sjunker temperaturen, nyss var det fjorton minus. Ingenting? Då är du inte hallänning. Och du bor inte i ett hus från Pariskommunens dagar.
Jag fyller på med ved i pannan, dricker hett te och har starka funderingar på att gå i ide. Om det nu går. Under alla förhållande så spår jag en starkt minskad aktivitet här på bloggen. Närmare avstannande än långsamt, alltså.
Jag fyller på med ved i pannan, dricker hett te och har starka funderingar på att gå i ide. Om det nu går. Under alla förhållande så spår jag en starkt minskad aktivitet här på bloggen. Närmare avstannande än långsamt, alltså.
6 kommentarer:
glöm inte isdubbar
Vackert, men hemskt! Jag avskyr egentligen sådan här naken köld med snålblåst över. Märkligt nog har jag precis samma väder här i Zagreb. Skrämmande kallt och kalt.
Ja till ide.
Men det är vackert när solen skiner över gnistrande skare och isar.
Ide, ja det funderar jag också starkt på dessa dagar. Kallt och isigt och huttrar gör man både inom- och utomhus. Hu, säger jag och hunden får ont i tassarna av vägsaltet.
Jag är inte byggd för ett liv på tundran...
Men, det är klart, idag ser det ut att bli blå himmel och sol, så man kan kanske drömma lite om vårsol.
Märkte du åt vilket håll vinden blåste? Om du inte gjorde det var du inte riktigt närvarande. Närvaro är den långsamhet du både söker och njuter av. Tillsammans med insikten att nu kommer att bli sedan, dvs att allt är förgängligt, leder in i det varande du så vackert förmedlar (och refererar till). Vissa förhållanden återstår dock att lägga märke till.
Skicka en kommentar