Ett antikvariatsfynd: Gunnar Petterssons "Idiotikon", Janus förlag 1985.
"Idiotikon"? Lexikon över idiotier? Eller för idioter? Nej, "En ordbok begränsad till en särskild dialekt eller innehållande ord och fraser som är typiska för en viss del av ett land", upplyser en inledande text.
Det är en tunn bok, och det är sådana jag behöver nu. Den har en underbart formgiven omslagsbild. Den verkar helt förlagsny och det knastrar oroväckande när jag försiktigt bläddrar upp den. Men, nej, de lätt gulnade bladen hålls på plats av limningen.
Det handlar i alla fall, inledningsvis, om språk och om poesi, om Ezra Pound och ekonomi och om exilens språk.
Jag kommer inte så långt nu. (Jag lever ju med nödvändighetens ok över axlarna).
Men jag stannar till och stryker för:
"Jag är också, om nu sådana finns, en indikativ-människa i en konjunktiv-värld. Mitt naturliga modus är yttrandets överensstämmelse med kända fakta, när man inte behöver beledsaga ett utsägessätt med en önskan. Jag ville inte jag vore, jag vill det jag är."
"Det har gått begär i de enklaste iakttagelser. Och det har gått litteratur i den bästa poesin. Det finns få eller inga ställen kvar där man kan sluta tänka sig, inga fristäder för den sanna, långsamma iakttagelsen ("free, long looking"), de långa tysta dagarna utomhus."
2 kommentarer:
Det var inte igår, grabben... som dom säger. Ska bli intressant att höra vad du tycker. Vet inte riktigt vad jag själv tycker. Får nog läsa om den. (Limningen är däremot inte så bra i det långa loppet, det ser jag på mitt eget ex)
Jag läste de sista sidorna igår kväll. Nu ska jag läsa om och försöka hitta struktur och trådar. För trådar anar jag. Få se om jag kan följa dem...
Skicka en kommentar