Häromdan pratade jag med en av mina bloggläsare. Han påstod att han läser bloggen varje dag. Det var vänligt sagt, om än inte helt sanningsenligt, tror jag.
Det är ytterst sällan vänner och bekanta talar med mig om bloggen. Än mer sällsynt att de kommenterar. Det kanske är för skämmigt att figurera här, vad vet jag.
Men eftersom bloggläsaren avslutade samtalet med: "Du är i alla fall en riktig dystergök!", så vill jag återge ett barndomsminne som visar att också jag har humor.
När jag var barn läste jag en tidningsartikel om ett flygplan som störtat i en otillgänglig trakt, kanske i Sydamerikas djungler. Några passagerare överlevde mirakulöst och kunde undsättas efter lång tid och svåra umbäranden.
Läsningen av artikeln flöt samman olika filmscener där människor på liknande sätt i sista stund räddas undan en säker död. Tänk er smutsiga, utmärglade ansikten, kläder i trasor och så plötsligt ljudet av en annalkande helikopter över bergen. Tomma ögon som fylls av hopp och riktas mot ljudet och dramatiskt stegrad filmmusik. Räddade!
Jag minns att jag började skratta. Jag fann det hela oemotståndligt komiskt.
De dumma jävlarna, de ska ju ändå dö! Det finns ingen slutlig räddning. Allt är temporärt. En tidsfråga.
Med barnets ibland obarmhärtiga klarsyn såg jag det komiska i denna räddning. Den djupa komiken, den verkliga komiken, tillvarons komik.
9 kommentarer:
Lyss' muntergökens glada hoanden!
Jag skrev ett sarkastiskt inlägg som jag tog bort, men tänkte:
Stackars barn!
Lena,
humor och vad man kan skratta åt är väl inget där alla kan vara överens. Jag kan försäkra dig om (jag minns) att det inte var något sorgset eller bittert skratt, utan just ett omedelbart, djupt och oemotståndligt bubblande skratt inför det absurda i tillvaron och inför vuxnas oförmåga att se hur det egentligen är. Även barn kan se tillvarons många dimensioner. Och när de når en insikt är de ännu inte så skickliga på att glömma den.
PS: det skulle vara roligt att läsa dina sarkasmer... Jag tror jag tål dem... :-)
Om barns klarsynthet: Absolut har du rätt.
Om mina sarkasmer: Du skulle bara veta! Jag har redan förträngt vad det var jag skrev ...
;-)
En av de allra mest spektakulära flygkrascherna var ju Flight 571 som kraschade i Anderna 1972:
http://en.wikipedia.org/wiki/Uruguayan_Air_Force_Flight_571
Kurt,
ja, det var en krasch liknande Flight 571. Samma dramaturgi.
Men det måste ha varit tidigt sextiotal jag läste artikeln.
apropå flight 571: Jag såg en av de överlevande, nando parado, hos skavlan en fredagkväll för ett tag sen. han konstaterade när han återvände till sitt hem att hans bortgång helt saknade betydelse - livet hade gått vidare som vanligt utan honom.
Sådant kan få det värsta ego att nyktra till.
Lena (northofsweden):
Alltså är det kanske en fördel att slippa ett liv efter detta?
Skicka en kommentar