Fredagskväll på landet

Jag skriver det här mest för att trycka ner den egentligen ganska förfärliga Cherry On Top Award-bilden.

Den här Award-utdelningen har lärt mig en del. Flera har, liksom jag, känt sig lite besvärade, men varit artiga och ganska lydigt fullföljt. Jag tänker på Bodil och Einar, t ex.

Karin föreslår något slags kedjebrevsklausul.

Det kanske inte vore så dumt. Å ena sidan finns det ju en god sida här. Man ger uttryck för sin uppskattning. Bloggar får nya besökare. Å andra sidan ställs mottagaren inför kedjebrevets krav att redovisa preferenser, vilket inte alltid är enkelt. Och så är det ju den där bilden...

Betydligt vackrare är novemberrosen vid Brunnshusväggen. Jag tog bilden den första novemberdagen förra året. I eftermiddags, en av de sista novemberdagarna, kom jag från jobbet och gick från bussen längs åkervägen i mörker och med en iskall nordostvind i ryggen.

Den här dagen innehöll en vändpunkt, en sekund när en gnagande oro i ett slag förbyttes i en befriande lättnad. Livet har ju sådana stunder.

I frysen hittar vi rådjursfiléer. Jag korkar upp en flaska vin. I posthögen ligger en bok och en CD-skiva. Det här blir en bra kväll.

Boken är Camilla Hammarströms nyöversättning av Rilke.

CD:n är ett försök att förflytta mig till tjugoårsåldern, när lyssnandet till dessa triosonater var ett sätt att lämna en besvärlig tillvaro.

Den inspelning jag lyssnade till då var en dubbel-LP från Deutsche Grammophon i serien Archiv produktion, med två oboer, fagott och cembalo. Jag har inte lyckats hitta den igen. Någon som vet?