I den mån jag läser, läser jag i Kerstin Ekmans "Herrarna i skogen" (2007).
Jag tänker inte försöka ge en rättvisande bild av denna myllrande rika, lärda och generösa text. Det har redan gjorts, t ex i Salongen, här och här.
Jag läste också Maja Lundgrens "Mäktig Tussilago" (2010), utan att bli klok på den. Återkommer (kanske).
Hos Ekman stöter jag på dessa rader av Ekelöf, i dikten "Röster under jorden", på tal om "tidsdjupet", människan i förhållande till jordens ålder:
- Detta är helvetet!- Nej, det är tomhet.Och stjärnornas hus är tomtoch själarnadrar bort ur universum -Jorden lindar sakta och känslolöst tiden kring sinaxelmer uttänjbar än något gummiband.
De raderna räcker mer än väl till för en längre meditation, medan man väntar på att återigen gå på tricket med vårsol och värme.
Om jag fått chansen skulle jag ha föreslagit Ekelöf att stryka det antropomorfa "känslolöst".
6 kommentarer:
Helt korrekt om "känslolöst". Ekelöfs akilleshäl, sånt.
Eller allas vår akilleshäl? Vi eländiga subjekt kan bara se det objektiva subjektivt och därför hamnar vi hela tiden i antropomorfismer?
exakt så om antropomorfismen!
Har du lagt märke till att Ekman kan sin LeGuin, också?
;-)
(Det gläder mig att du återkommit. Jag tror faktiskt att våren kommer också, men visst känns det tungt just nu.)
Lena,
ja om jag inte vore så orkeslös/lat så skulle jag ha citerat Ekmans LeGuin-citat (s.87):
"Massan och röran av olika konkurrerande livsformer som alla tryckte på och svällde utåt och uppåt mot ljuset, tystnaden som utgjordes av många små meningslösa ljud, den fullkomliga likgiltigheten inför närvaron av ett medvetande."
Och så skulle jag skrivit något om att det nog finns en som gillar detta citat :-)...
Det uttrycker glasklart en upplevelse av den naturgivna världen som vi människor har så svårt att ta in: just
"den fullkomliga likgiltigheten inför närvaron av ett medvetande."
Men att utveckla det kräver mer energi än jag har just nu.
"without wish or will" är en elegant formulering som LeGuin använder för att beskriva naturens avsaknad av subjektivitet. Svårt att uttrycka lika elegant på svenska.
"Den fullkomliga likgiltigheten inför närvaron av ett medvetande" är näst intill omöjlig att uttrycka, tycker jag, som alltså tycker lite synd om Ekelöf i det avseendet. Hur ska man beskriva något känslolöst utan att använda ordet känslolös? undrar jag.
Northofsweden (Lena):
Även en mening som ”Den fullkomliga likgiltigheten inför närvaron av ett medvetande" innehåller en antropomorfism. ”Likgiltighet” kan ju bara ett subjekt känna.
Den naturgivna världen har inget språk, den uttrycker sig inte, den bara finns. Språket är en antropomorf skapelse och kan inte vara något annat.
Det flyter upp spridda saker från min osystematiska filosofiläsning här. Någon måste ju ha utrett de här sakerna, men vem, vilka? Jag får formulera en efterlysning i bloggen. Det är intressanta saker.
Skicka en kommentar