Leve våren! De ljusa kvällarna...
Klockan blev halv fem innan vi kom iväg på söndagens vandring. Från OK Nackhes klubbhus i Dagsås, över Sjölid och upp i Grimetonskogen.
Vi passerar gränsen mellam Himle och Faurås härader.
Genom bokskogen med hjälp av gps:en. Vi letade lite efter lämningarna av en pestkyrkogård, men fann inget.
På skogsstigar och vägar ner mot Skärsjön. Strax innan Näsnabbens naturreservat stannar vi till vid Prästanäset, med lämningar av ett torp. Jordkällaren uppe i backen:
Och grunden till fähuset, med foderbord och gödselränna:
Gärdsgårdarna. Överallt finns de här i skogarna och berättar om ett försvunnet odlingslandskap.
Gärdsgårdarna. Överallt finns de här i skogarna och berättar om ett försvunnet odlingslandskap.
Bara några hundra meter därifrån ännu en torpgrund, Klockarnäset. Med blommande påskliljor.
Tillbaka vid Sjölid stannar vi och sitter en stund i kvällssolen, fikar och ser ut över Stegasjön. Lyssnar till koltrasten och en ensam tranas trumpetande.
Som vanligt: klicka på bilderna för större format.
Som vanligt: klicka på bilderna för större format.(Unghundar i norrländsk exil med kartograf-ambitioner kan vid påstötning erhålla detaljerad, gps-skapad information...)
7 kommentarer:
Nåja det ljusnar ju inte förrän vid just 04:30, så det är ju en ganska lämpligt tid för promenader.
Eh, nu var det ju vid halv fem på eftermiddagen vi kom iväg... Söndag morgon 04:30 - nej...
Gpskartor som omsätts till skrift och bild? Jag förstår ingenting, annat än att jag kanske snart måste medge att det trots allt tycks finnas vissa fördelar med att höja blicken från Lantmäteriets terrängkartor (men jag kan faktiskt läsa dem, det är bara ibland det går snett!).
Hedda,
just joking...
Det gps:en ger är en markering av hur man gått på i princip en orienteringskarta, mycket snyggt, och info om tillryggalagd sträcka, tid och en höjdkurva. Som man kan spara i gps:en, eller skriva ut. När vi tog oss fram "rakt genom skogen" var det inte dumt att veta var man var hela tiden.
Om det finns möjlighet att ta del av den gps-skapade kartan så tackar jag naturligtvis inte nej!
Hedda: se nya blogginlägget!
Lars G Nilsson sa ...
Jag rundar av med ett Wittgenstein-citat, som jag råkade hitta i Gunnar Fredrikssons utmärkta bok "Wittgenstein".
Citatet, som kanske kan ge visst stöd för Lars Gustafssons tes om att språket är transparent, finns i ett brev till förläggaren Engelmann, där W skriver om en dikt som Engelmann skickat till honom:
"Uhlands dikt är verkligen lysande. Och det är så här: om du bara inte försöker säga det som är osägbart, så går ingenting förlorat. Men det osägbara innehålls - osägbart - i det som har yttrats!"
Däremot har jag inte hittat något liknande explicit stöd i "Filosofiska undersökningar". Men LG kanske stöder sig på det faktum att den sene Wittgenstein ständigt framhåller att det naturliga språket fungerar alldeles utmärkt, precis som det är. Trots bristen på logik mm. I "språkspelet" mellan människor är logiken av underordnad betydelse. Vi förstår varandra ändå, och detta trots att vi inte kan förklara (filosoferna kan det inte) vad vi egentligen menar med uttryck som "jag tror att ...", "jag känner smärta", "ställ dig där", "jag kommer i morgon", ...
Jag tror att det är viktigt, när man försöker tolka LG, att man inser att delar av det som sker i hjärnan inte kan förmedlas till andra människor. Det ligger utanför språkets domän, och är därför inte heller något dolt budskap. Det är inget budskap över huvud taget. Den känsla som poeten har när han skriver sin dikt kan inte förflyttas in i en annan hjärna. Den kan bara uppstå inom läsaren. Kriteriet för en bra litterär text kanske är att den har potential att "trigga" (oförutsebara) känslor hos läsaren.
W:s betraktelse över Uhland-dikten är en tänkvärd liten aforism. Men den är ganska dunkel, och kanske motsägelsefull. Jag känner mig förvirrad.
Skicka en kommentar