Väderleksutsikter: halvklart till mulet. Även en god karakteristik av livskänslan denna februarimånad.Kanske inte den bästa månaden att fundera på livets mening.
Zygmunt Bauman menar att frågan om meningen med livet blev en fråga först med moderniteten, i ett samhälle där livet blev en individuell uppgift att lösa. När livet privatiserats.
Men var livet i ett förmodernt samhälle styrt av religiösa föreställningar, där identiteterna var givna och allting intog sin plats i varats stora kedja, fyllt av mening?
"Föreställningen om livets mening (att livet har en mening och redan från början kräver en mening) kan uppstå först sedan denna mening (på senare tid diskuterad under rubriken 'självidentitet') redan har konstruerats som en uppgift."
Det finns ingen mening om det inte finns "en frihet att välja mellan olika motiv eller syften och därmed ett ansvar för det val som till slut görs. Efter att ha tagit livet ur de levandes händer bekräftade religionerna den värld som inte hade plats för de besvärande frågorna om meningen."
Och "ett plågsamt pris som mänskligheten fick betala för modernitetens komfort var upptäckten av varats absurditet."
Det är där vi står, var och en med uppgiften att skapa mening.
(Zygmunt Bauman: Döden och odödligheten i det moderna samhället)
5 kommentarer:
Bilden är både vacker och kuslig. Kanske den minner om nordbornas kalla Nifelheim?
Jag läste nyss om utgrävningarna i ett stadsliknande samhälle i nuvarande Syrien som verkar vara äldre än de första städerna i södra Mesopotamien, ca 6000 år gammalt är det. Det kusliga är att man hittat flera massgravar i området, resultat av fältslag eller massakrer. Kan det vara då man började fundera lite mer över vad man gör med sitt liv? Flera tusen år senare kom tänkare som Sokrates och Jesus att fundera över detta. Och på den vägen är vi. Kanske det inte finns någon mening, utom att man får försöka undvika att bli ihjälslagen?
"I frånvaron av skäl skulle livet bara ha en av de aristoteliska orsakerna - ändamålsorsaken: men denna ändamålsorsak råkade vara döden." (Bauman igen)
Ett (osäkert) fragment från Sapho säger att vi har gudarnas ord på att döden är något ont - vore den god skulle de själva dö!
Dystert - nu får det bli vår snart!
Vad tror ni om detta:
Är man medveten om sig själv, om något slags valfrihet och om döden, då vill man inte dö.
Men även djuren flyr undan döden, eller hur? Fast först när dödshotet är akut, typ när räven jagar haren. Det levande vill leva, även det oreflekterande livet, men det slipper våra "onödiga" tankar på döden.
Lena,
jag tror du har rätt. Det mänskliga medvetandets pris är insikten om vår ändlighet. Men jag vet inte om det är bättre att vara ett oskäligt djur.
Jag borde nog skynda mig att avsluta Bauman och läsa något mer upplyftande...
Skicka en kommentar