En fotnot hos Bauman fick mig att gå till hyllan, till Elias Canetti."När du skall göra upp ditt bokslut måste du också betänka följande:
Förändringen genom dödens närhet, till och med när den är en inbillad närhet, intensiteten, allvaret, känslan av att det bara kommer an på det viktigaste, det som man är, och att det måste stämma, att ingenting får sägas utöver detta, eftersom man inte längre har möjlighet att korrigera det.
Om man nu verkligen lyckades uppskjuta döden så mycket att man inte längre känner av dess närhet - vad skulle det då bli av detta allvar? Vad kunde väl vara viktigast, och funnes det någonting som når upp till detta det viktigaste, som kan jämföras med det?"
Elias Canetti: Urets hemliga hjärta - anteckningar 1973-1985. Forum 1996
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar