Ni andra, som läser och skriver, var tar ni er energi och uttrycksförmåga ifrån? Jag går min dagliga bloggrunda och förundras. Själv sjunker jag ner i läsfåtöljen på kvällen, läser några rader, gäspar - och så är den dagen tillända.
En och annan tanke kanske dyker upp och lyser en stund i mörkret, men slocknar snart. Jag går ner och lägger ved i pannan, stannar till en stund innan jag går in, för att vinden och regnet ska väcka mig.
I kväll ägnar jag mig, följdriktigt, åt Terry Eagletons "The meaning of life - a very short introduction".
8 kommentarer:
Jag vet inte varför vi måste känna oss tvungna att vara aktiva när vi inte har något särskilt att säga eller kanske helt enkelt inte har lust. Jag vet att antalet läsare sjunker ganska drastiskt om man är inaktiv en period men, uppriktigt sagt, är det för dem vi skriver? Du och jag och flera andra har väl knappast som mål att hamna på "bloggtoppen" eller att bli nominerade som "årets blogg."
Själv skriver jag när jag har något att berätta eller bara tycker att det är roligt. Jag har inte många läsare men en trogen skara som tydligen inte lämnar mig även om det är tomt några dagar. Jag är glad och tacksam för det.
Jag hade tidigare en blogg kallad "När jag ändå har ordet". Där var jag mera aktiv och hade också mångdubbelt flera läsare än vad jag har nu. Men jag trivs bättre så här.
Så tag det lugnt. Skriv när du känner för det. Vi tittar nog in.
PS Jag har också upptäckt Twitter. Först tyckte jaq att det var bara dumt men med tiden har jag kommit att uppskatta det. Där kan man göra reklam för sina blogginlägg men framför allt komma med dumma kommentarer eller "wisecracks" just när man inte känner för att blogga. Just nu är vi några stycken som försöker att skriva dagsvers med inte mer än 140 tecken. Det är ganska roligt och oförargligt. Sedan är det ett bra sätt att snabbt och enkelt hålla kontakt med sina "followers."
Pröva du också.
Tack för kommentaren! Kloka ord, som jag instämmer helt i. Det är kanske själva mediet, bloggformen (och andra bloggares flit), som ger mig en känsla av att jag inte riktigt lever upp till måttet. Men jag ger mig inte.
Jag ser dina välskurna lökringar som ett föredöme.
Twitter försökte jag mig på, av nyfikenhet, men upptäckte snart att det var den motsatta extremen till den långsamhet jag hyllar... I bästa fall ett forum för kvicktänkta, i sämsta fall bara tomt småprat.
Hur man gör? Tja, man bör nog grunda med en rejäl frukost till att börja med. Finns det inga knäppgökar i lokalpolitiken att skriva om? Du bor väl i närheten av några av Sveriges främsta fågelskådningslokaler och därmed är kombinationsinlägg väl tänkbara: "Den knäppgök som i går kväll syntes i närheten av Getteröns naturreservat var i själva verket den ökände fyllkajan XX, även (ö)känd från kommunalfullmäktige samt känd av polisen." Lokalskvaller drar nog många läsare.
Vissa dagar är det dåligt med inspiration, men av någon anledning går det över ganska fort.
Twitter, vad är ...? Äsch, strunt i det!
Björn:
Nog finns det knäppgökar här. Men jag lämnar åt andra att skriva om dem. Jag går mer på Bengt O:s linje.
Sen tror jag att du har lite mer tid till ditt förfogande än jag har? Jag samlar fortfarande ihop till pensionen...
Den ruskiga erfarenheten som mången pensionär gör är, att man egentligen inte får så mycket mer tid än man hade förut. Ibland känns det snarare som att tiden krymper ihop ännu mer. Men du har givetvis rätt. Genom sparsam publicering är det dessutom nog lättare att hålla en hög och jämn kvalitet på vad man släpper ut till omvärlden.
Och jag undrar hela tiden hur man hinner läsa sa mycket som Du. Jag lyckas inte att halla med och sa kan jag tyvärr inte delta att kommentera sa mycket jag egentligen ville. Men kanske händer det nagaon gang igen att jag läsa samma bok som du pa samma tid.
Hej Gila!
Och tack för din kommentar. Men jag läser INTE mycket, jag läser långsamt och alltför få böcker… vilket gör mig ständigt missnöjd… vilket kanske är dumt… kanske jag borde läsa ännu långsammare och ännu färre böcker, men på ett mer omsorgsfullt sätt?
Kul med kommentarer från... München?
Skicka en kommentar