1939 skickades tiotusentals ensamma judiska barn från sina hem i Prag, Berlin, Hamburg och Wien, för att undkomma förföljelserna. De skildes därmed från sina föräldrar och kom i de flesta fall aldrig att återse dem. Lomfors citerar ett brev skrivet av 14-årige Gerhard från Berlin, placerad i fosterhem i Dalsland, ställt till Göteborgs hjälpkommitté:
”Ursäkta att jag besvärar Er … Jag har läst att tyskarna skickar judiska män till arbetsläger i Polen. Ni förstår nog hur upprörd jag är. Jag vet inte vart jag ska vända mig … Snälla, kan ni försöka att hjälpa mina föräldrar att komma till Sverige? Jag ber Er av hjärtat … Jag har ingen ro så länge de är kvar i Tyskland. Varje dag utsätts de för en ny fara. Snälla, snälla, gör något för mina föräldrar.”
Efter Kristallnatten 1938 bildades organisationen "Movement for the Care of Children from Germany", som lyckades föra 10 000 flyktingbarn till England. Ett av dem "var" Jacques Austerlitz.
Vad gjorde Sverige? Lomfors skriver:
"1939 kunde därför 500 judiska flyktingbarn från Nazi-Tyskland få en fristad i Sverige. Det kan jämföras med de 70 000 finska flyktingbarn som togs emot i landet under krigsåren."
1 kommentar:
"500 av dem släpptes motvilligt in i Sverige." Vellinge har alltså en gammal tradition att luta sig mot.
Skicka en kommentar