söndag 1 november 2009

Novemberros

Första novemberdagen. Låga moln och ett tunt, grått ljus. Men vid brunnshusväggen blommar rosen.

5 kommentarer:

Karin S sa...

Åh så fin.

Björn Nilsson sa...

En djärv utmanare av vinterns köld! Sådant kan man nästan bli poetisk av!

Själv har jag ingen sådan blek skönhet. Däremot en halvtokig novemberkaktus som nu slagit ut och som nog kommer att fortsätta som jul- och påskkaktus om de gamla takterna sitter i.

Lennart Erling sa...

Karin: Tack!
Björn: vi har också två november- (eller jul-)kaktusar som fått tillbringa sommaren utomhus och som nu fullständigt flödar över av blommor.

Anonym sa...

Det var länge sen jag läste här på bloggen och oftast är böckerna som kommenteras inte medborgare i min intresse-stad. Men den här bilden på en ros som pekar finger åt hösten fick mig att vilja vara delaktig i mediabruset. Jag såg den och sparkades i magen av känslan att livet kan vara läckert även när regn och stress sinkar/speedar ens steg längs trottoaren eller på väg till nån sorts läsro. Kanske kan även den läsande ungdomen lära sig uppskatta växtkraften och blomningens tjusning. Kanske ligger räddningen i blommor? Fundera på det. /Lars Erling

Lennart Erling sa...

Hej Lars,
vad roligt att den läsande ungdomen hittar hit! Och, ja - du borde tillbringa mer tid i den läkande naturen, istället för att dväljas i den nedbrytande urbana miljön. Men nu kan du ju skaffa en blomlåda att hänga utanför fönstret? Lycka till med flytten!