En gammal människa lämnar sin lägenhet och flyttar till ett äldreboende.
En livsvärld som redan inskränkts och börjat lösas upp och fragmentiseras tar nu ännu ett steg mot tystnaden.
Kvar i lägenheten blir möbler som inte kan tas med och överblivna ting som plötsligt förlorat sin mening. Vi rör oss i rummen. På golvet ligger trådarna i den nu söndertrasade väv som under år vävts mellan människa och ting, mellan ting och människa.
På min lott faller att gå igenom böckerna.
Katekesen är sliten. Den har överlevt flera generationer. Mött blickar från nya människor som alla tänkt, som jag, att den kan jag inte slänga. Nu hamnar den i en ny hylla, i ett nytt hus, och kanske ska den möta nya blickar och ännu en gång finna nåd.
5 kommentarer:
Lika fin som rosen! Ett barn verkar ha ritat i den?
Jag har också gamla katekeser, psalmbok och Bibel, samma sorts fina handstil i dem som i din här, och Bibelord på vägen för konfirmanden som ska ut i livet.
Om jag minns rätt så handlar det om Gudsfruktan såsom varande det viktigaste att hålla i minnet...
Barn har nog i alla tider kladdat i böcker... utan att frukta Guds straff.
Hos oss har samlats ett helt bibliotek av äldre böcker; biblar, andaktsböcker, skolböcker, med namn och årtal och ibland anteckningar. Jag kan bara inte slänga dem. De får stå här som en påminnelse om tidens gång.
Emmelie Magnii Dotter var (tror jag) min svärmors mormor.
Det kanske till och med finns kvar en anteckning i en husförhörslängd om hur väl Emmelie kunde Svebelii katekes!
skulle jag kunna få använda bilden till höger till ett skolprojekt? det skulle vart jätte snällt, jag behöver verkligen en bild på katekesen och din bild skulle passa perfekt till powerpointen jag försöker skapa.
skulle bli glad om du svarade så fort som möjligt på mosen.j@hotmail.com
Mvh Moa Jansson
Jag svarade Moa: javisst, det får du gärna!
Skicka en kommentar