Karin Stendotters första roman "Arnes kiosk" (2004) är egentligen värd en längre text än denna.Men arbetslivets krav och min uppsatshandledares påpekanden igår och min väl dokumenterade långsamhet gör att jag bara kastar ner några rader här.
Romanen räddade mig i helgen.
En förkylning skapade ett behov av att fly denna världen och vad är då bättre än sträckläsning?
Denna klassiska utvecklingsroman utgör verkligen en annan värld. Och det är väl det som kännetecknar en god roman.
Jag tror att författaren haft Hjalmar Söderberg i tankarna och romanen är söderbergskt vemodig ibland, men med en stor portion humor och gjord med de ingredienser som finns hundra år senare.
Vi följer den begåvade förortskillen Björns utveckling, hans studiemedelsfinansierade resa in i konstvärlden, från söderförortens tristess till Bruno Liljeforsateljén och kontakterna med konstvärldens fixare och framför allt genom den omöjliga kärlekshistorien med överklasstjejen Stella - fram till något slags försoning och mognad.
Björn är hela tiden i fokus, men den karaktär som griper mig allra mest är nog Harriet. Som... nej, jag ska inte avslöja allt. Läs boken!
5 kommentarer:
Harriet?!
Jag sitter fastkedjad på jobbet nu och har inte boken här, men heter inte tjejen som Björn får barn med Harriet??? Hjälp mig att rätta detta fatala fel! Det är ju djupt pinsamt...
Visst heter hon Harriet!
Jag blev förvånad över att du tyckte att hon var mest gripande, det var nog mest det.
Fast i och för sig tycker även jag att hon är lite märklig. Att hon inte är argare, att hon inte bråkar mer, eller att hon ens behåller barnet? Hon verkar liksom ha en sorts mognad eller stabilitet i sig själv som kanske är just förvånande.
Puh!
Jo, jag tog till mig hennes jordnära gestalt, hon var en sån kontrast till Björn och de andra och jag uppfattar henne som någon som redan från början befinner sig där dit Björn är på väg.
Jag kände sympati för henne, helt enkelt.
Än en gång: din bok är värd en längre text! Stockholms miljöerna, som även en lantis tar till sig. Miljöerna ö h t, förorten och stan, Djursholm, vädret, färgerna, stämningarna. Det är en mycket innehållsrik bok.
Jag kommer att läsa om den.
Ja, det har du rätt i. De andra är mycket UNGA, när jag skrev det där så mindes jag mer och mer av hur det var att vara just mycket ung.
Roligt att du tyckte om boken, nu ska jag fundera på vår andra diskussion, den om folkrörelserna. Återkommer där!
Skicka en kommentar