Två arbetsdagar avklarade. Influensan känns fortfarande i kroppen. Vinden viner därute i mörkret, så jag håller mig inne och tänker på att det onda (influensan) oftast för något gott med sig. Jag hann läsa en del.
Och eftersom jag fick Östergren om Östergren, Stephen Farran-Lees intervjubok med Klas Östergren, i julklapp, så gjorde jag en omläsning av de tre romanerna i Österlentrilogin: Ankare (1988), Handelsmän och partisaner (1991), Under i september (1994).
De har ju setts som hårdkokta böcker om ensamma män med emotionella problem som dricker för mycket. Men det stämmer inte. Fylla förvisso, men framförallt romaner om livet, om förväntningar och besvikelser, om moral och politik. Ibland vansinnigt roliga, ibland djupt tragiska.
Det är stor litteratur och stor litteratur tål omläsningar.
Med åren utkristalliseras en del omläsningsobjekt. Mina är t ex Lars Gustafssons romanserie Sprickorna i muren (Herr Gustafsson själv ; Yllet ; Familjefesten ; Sigismund ; En biodlares död) - en eller flera läser jag om varje sommar och fram träder ett alltmer avlägset, krackelerande svenskt sjuttiotal och en tid då samhället på något sätt var gripbart, öppet för kritik. Och en annan Lars Gustafsson än den vi ser i dag.
På ett annat plan finns några noveller av Walter Ljungquists i En dörr står på glänt (1937), kanske mest Godnattkyssen. Och på ytterligare ett annat Raymond Chandler. Och så Gunnar Ekelöf, outtömlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar