Spridda notiser medan jag bekämpar mörkret och en stark önskan att gå i ide..

Ständigt denna Nina Björk! I dagens DN kommenterar Lars Linder paniken som utlösts i vissa vänsterkretsar efter Björks reflektioner över de biologiska gränserna för människans frihet.
Hon är ju konservativ! "En feminist kan tala om allt, men inte om biologi, då hotar särart, kvinnomystik och återtåg till hemmet."
Men det handlar inte bara om könsroller och jämlikhet, det handlar om grunderna för vår världsåskådning.
"Förödelsen och snedfördelningen av världens resurser bara ökar, år för år. Och vänstern jagar spöken."


Det går trögt med läsandet. Jag har läst "Orlando" och väntar på att kunna formulera några rader. Jag läser vidare i Timpanaro, men utan reda. Jag bläddrar i andra böcker. Och så dimper Zygmunt Baumans nya "Konsumtionsliv" ner i lådan och placerar sig långt fram på att-läsa-hyllan...

En av mina söner tyckte att jag borde lyssna på Bob Dylans nya, "Tell tale signs : the bootleg series vol. 8", vilket jag naturligtvis gör, i bilen på väg till och från jobbet.
Och vad passar bättre i detta mörker än den vackert sorgsna "Mississippi", med strofer som

Every step of the way, we walk the line
Your days are numbered, so are mine
Time is piling up, we struggle and we stray
We're all boxed in, nowhere to escape

[...]

Some people will offer you their hand and some won't
Last night I knew you, tonight I don't
I need something strong to distract my mind
I'm gonna look at you 'til my eyes go blind

[...]

Well, the emptiness is endless, cold as the clay
You can always come back, but you can't come back all the way
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long.

Inte mycket läst... och: varför blogga?

Nej, det har inte varit någon bra läsvecka. Jag lever sannerligen upp till bloggens namn. Kvällarna har varit mörka och efter några sidor i "The big sleep" har det känts som om det är just det jag behöver. Att gå i ide och vakna upp i vårsolen.
Under veckan har jag botaniserat lite bland alla de litteraturbloggar som finns. En länklista finns hos Bokhora. Jag förstår att min blogg saknar det mesta. F f a är inläggen för få. Folk tycks ha en fruktansvärd energi. Läser och skriver dagligen. Har åsikter dagligen. Tänker snabbt. Det gör inte jag. Ibland tänker jag inte alls, utan finns bara.
Men jag ger mig inte. Jag ska fortsätta med bloggen. Se den som min anteckningsbok, som en handfull andra kanske läser ibland. Vad är det för vits med det? Jag har av och till genom åren antecknat saker. Jag märker nu, när jag tänker på vad jag ska skriva här, att jag funderar lite mer på vad jag skriver, att jag skärper mig, att jag försöker göra det läsbart. Och det är bra, för mig själv för att tankegångarna (kanske) blir klarare - och för er andra för att texterna (kanske) blir intressantare.
Sen är det en annan fråga varför någon annan än jag själv ska läsa dessa anteckningar.
Det är jag inte helt klar över.