Politiskt gångbar biologism

Professorn i idé- och lärdomshistoria Karin Johannisson skriver i gårdagens DN en kommentar om genetiska beteendeförklaringar och biologism.
Det är frågor som intresserar mig, se t ex här.
Hon har en formulering som jag tror är riktig och som säger en del om vår tid:

"Förklaringsmodellerna för mänskligt beteende följer historiska mönster. I tider av instabilitet gäller biologi; och här bär Europa på en dyster historia. I tider av välfärdsutveckling gäller sociologi och den optimism som ligger i att människan formas av förändringsbara livsvillkor.
Just därför är det tänkvärt att biologin i dagsläget tycks vara mer politiskt gångbar än samhällsvetenskaperna."

Det fanns ju en tid när ras och biologi sågs som helt avgörande för politiskt handlande. Är vi på väg dit igen?

Biologism och frihet

Solen har gått ner nu och den nyss blå himlen över Sandgärdet vitnar och trädsilhuetterna svartnar. Jag har svårt att koncentrera mig på att läsa. För trött för att tänka också, men jag tänker ändå på en intressant kolumn av Göran Rosenberg i gårdagens DN, om biologismens anspråk på att (bort)förklara människans frihet.

"Allt fler av människans egenskaper sägs inte bara ha en biologisk förklaring utan också en biologisk väg till individuell förbättring och förädling. Genom sofistikerade metoder för biologisk manipulation av våra kroppar ska vi kunna förändra vårt beteende, styra våra känslor, utveckla vår intelligens, förstärka vårt minne, förlänga våra liv, bota våra sjukdomar, avskaffa våra lidanden. "

Det är så, skriver Rosenberg, "med föreställningen om människans andliga frihet, att om den inte fanns skulle vi vara tvungna att uppfinna den.
Annars vore vi inte människor."

Kolumnen tangerar flera stora frågeställningar. Läs den!