Den amerikanske journalisten och författaren Chris Hedges intervjuas av Sverker Lenas i en artikel i DN om hur "kulturindustrin" i Frankfurtskolans mening gör oss till lättmanipulerade undersåtar, ur stånd att förstå komplicerade sammanhang och fungera som medborgare.
"De handhållna apparaterna inkräktar på varje aspekt av ens liv. När man hänförs av de här elektroniska hallucinationerna förstelnar förmågan till komplexa tankar eftersom man behöver tid, tystnad och avskildhet för att kunna sätta sig och läsa. Vår pågående separation från det tryckta ordet har gjort det extremt svårt för människor att hantera komplexitet, men också att konfrontera vad som händer med dem."Hedges menar att det finns ett direkt samband mellan expansionen av kulturindustrin och minskningen av läskunnighet. I USA är
"[n]ära en tredjedel av landets befolkning [...] antingen analfabeter eller knappt läskunniga – en siffra som ökar med 2 miljoner om året. Inte oväntat avspeglas den sjunkande funktionella läsfärdigheten också i medievanorna. År 2007 läste 80 procent av amerikanska familjer inte en enda bok. Samtidigt ser genomsnittsamerikanen på tv mer än fyra timmar om dagen."När jag läser det här får jag vatten på min kvarn. Jag håller med. Det är ju så här illa det är. Men så kommer eftertanken. Hedges säger:
"I det här läget måste man bygga murar. Själv äger jag ingen tv, jag har ingen Facebooksida, ingen webbsida, jag twittrar inte. Jag läser varje kväll, men jag måste bygga murar för att klara av det. Jag vill inte att utarmad masskultur ska ge mig språket med vilket jag beskriver min verklighet"Jaha. Det går alltså inte att befinna sig på båda sidorna om muren...
Att både ta sig tid till läsning i tysthet och avskildhet och att kommunicera sina erfarenheter via elektroniska medier. Men jag vill nog tro det, tillsvidare.
Georgius Agricola's De Re Metallica (1556).
10 kommentarer:
Verkar vara någon sorts malmkross (kvarnen alltså). Angående elektronikens inverkan på människan är det ju en sak McLuhan predikade om för femtio år sedan, i Media från 1964. Vi påverkas av allt vi använder, inklusive elektroniken. Och den har i sin förlängning så omvälvande verkningar att det kan gå åt h-e om vi inte förstår att använda den rätt. Vi kopplar ihop vår hjärna med miljarder andra hjärnor. Det inbjuder till grav förvirring om vi inte inser vad som händer.
Det är väl det där att förstå att använda den digitala tekniken rätt som är avgörande. Verktyg har vi ju alltid använt. Men kanske är detta ett verktyg som gör alltför mycket (dumma) saker med oss? Debatten lär fortsätta...
Den gode Marshall var inte alltid glasklar i sin argumentering. Men han ansåg att teknik inte var neutral, att dess goda/dåliga sidor faktiskt i viss mån är oberoende av användarens avsikter. Dunderargumentet är ju atombomben. Men även om man bara tar alla till synes neutrala och fredliga saker som 'nätet' drar med sig så har de en tendens att styra användarna åt ett visst håll, ut i fragmentisering och kaos. Jepp, tål att fundera vidare på!
Efter tre månaders försöksanställning på Twitter fick jag nog. Arbetspassen är korta och täta, men har relativt lite info-värde. Jag sa upp mig.
Men hälsar och tackar till ett par tre stycken vanvettigt roliga och eller kloka fd kollegor.
Sensmoral: Om man ägnar mer en tre timmar om dan åt soc.med är det att betrakta som ett halvtidsjobb, och ett mycket olönsamt dito, både i själslig och pekuniär mening.
Men bloggar gör jag. Det är lugnt.
Och det vore kul om man drog in McLuhans differentiering mellan kalla och heta medier här: Är twitter hett, och Blogger ett coolt media. Jag tror det.
Instämmer i övrigt med ovan sagda. Igår kväll när jag satt och skrev begrundade jag noga om jag borde dra ur det mobila modemet och ta ner det i källaren för att där låsa in det. En möjlighet att inte slarva in på ditt o datt.
Jag tror också att Twitter hade definierats som 'cool' av McL, med hänvisning till att det är korta meddelanden som innehåller lite information. Mottagaren måste fylla på med tankar och känslor själv för att det skall bli komplett.
För att få utbyte av Twitter gäller det att vara följare till ett litet antal avsändare som man vet har något vettigt att komma med. Och det är ju samma som gäller för bloggandet, även om detta är lite mer 'hot'. (Jag skulle nog säga 'ljummet' som medium betraktat. Informationen kan bli fylligare och lämna mindre till läsarens fantasi, men bloggposter är ju normalt rätt korta ändå.)
Björn: Man måste ju inte vara INNE på twitter för att veta vilka som är intressanta att följa. Man kan följa de utan att behöva anstränga sig med en massa babbel och kommentarer. Obs; Jag är ingen fiende till Twitter, jag tror det är ett bra samverkansmedium (Kärrtorp) eller ett inspirerande torg för oväntade möten mellan symskiner och paraplyer. Men man har bara inte så mycket tid.
De bästa twittringarna tycker jag oftast är de som ger en länk till någon mer djupgående post på nätet (till de mer 'hotta' zonerna). Annars kan den här grejen undvaras.
Gabrielle, då har jag ännu en anledning att glömma av att kolla Twitter. Du var en av tre som jag följer…
Bra att du fortsätter blogga. Det ska jag också. Jag har tanken att inte skriva så ofta där, mer vänta tills jag verkligen har något att skriva om.
Facebook är fortfarande roligt. Lite mer av infall och snabba ryck. Och så ett och annat intressant meningsutbyte.
Jag är inte uppe i tre timmar om dan i sociala medier. Men kanske en och en halv… Lite för mycket...
Och här finns en artikel från Politiken som diskuterar ovanstående problem ur en lite annorlunda vinkel.
(This is what internet is for ?)
http://www.youtube.com/watch?v=tGbRZ73NvlY
Den artikeln svänger bra, Gabrielle! ;.)
Skicka en kommentar