fredag 22 november 2013

Fördelarna med ett mindre privatbibliotek

Jag vill inte skapa förväntningar, men kanske är det dags för mig att lägga ner här? Eller att verkligen leva upp till bloggnamnet och skriva mer sällan, eftersom jag tycks ha hamnat i något slags intellektuellt bakvatten där jag bara flyter runt...

But, to keep the pot boiling...

Är ni boksamlare?
Det finns fördelar med att bygga upp ett mindre privatbibliotek.
Nu vet jag inte riktigt om det för min del alltid har varit ett medvetet, genomtänkt uppbyggande, kanske snarare något i stil med binas insamlande av nektar till kupan. En instinkt som fört mig än hit, än dit. En överlevnadsstrategi. Jag har alltid behövt böcker.

Fanns det inte en gammal reklamslogan som sa att böckerna ska tala och bokhyllorna tiga? För Lundqvisthyllor, tror jag. Jag köpte förresten två Lundqvisthyllor, tunga, grå och två meter höga, någon gång på sent sextiotal och körde hem dem från godsmagasinet vid järnvägsstationen i Varberg, fastsurrade på taket till min Volvo Amazon - eller var det PV 544:an med B18-motor och svartlackerad motorhuv, som hade gått som rallybil, min första bil? I alla fall, det var då jag på allvar började bygga upp mitt bibliotek och inledde min långa resa från bildningssökande arbetarklass till halvbildad medelklass. Genom åren har det sedan skett en ständig tillväxt, om än i lugnare takt på senare år och jag försöker numera skänka bort en del eller sälja på Bokbörsen.

Är man en läsande människa kan man mycket väl uppleva sitt umgänge med böcker som ett samtal med dess författare, ett samtal som inte känns några gränser i tiden.
Även om de flesta böcker står och moltiger, vissa av de olästa med en förorättad min kan jag tänka mig, så händer det inte så sällan att jag får anledning att leta upp någon av dem och återknyta bekantskapen. Böcker är tålmodiga vänner. De väntar troget på att bli lästa. Samtalet kan fortsätta.

Som nu, när jag efter att ha läst Richard Fords fantastiska "Kanada" kom att tänka på hans "Wildlife" (översatt som "Löpeld"), en roman som utspelar sig på samma plats som inledningen i "Kanada" och som i mångt och mycket kan säga ha samma tema: en son i de tidiga tonåren ser tillbaka på vad som hände sommaren 1960 i Great Falls, Montana, då föräldrarnas agerande på olika sätt förändrade livet för sonen. Det är en mycket stark berättelse.


En del böcker i hyllan är också bärare av personliga minnen.
När jag öppnar "Wildlife", en lite medfaren pocketutgåva från 1991, året efter originalutgåvan, ser jag stämpeln på försättsbladet - och minns plötsligt ett kort Parisbesök. Det måste ha varit 1993, då vi var bjudna ner till Loiredalen för att fira en fyrtioåring. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att besöka den berömda bokhandeln och hittade då boken och ser ut att ha betalat fyrtio franc för den.


Dessutom läser jag, i samlingen "Rock Springs" (1988), en novell med titeln "Great Falls", ytterligare en berättelse med samma tema. Så kan jag njuta av fördelarna med ett mindre privatbibliotek. Alltid tillhands, när tankarna vandrar iväg...

11 kommentarer:

Malou sa...

Käre Lennart,

"dags att lägga ner?" frågar du, just när jag undrat vart du tagit vägen, eftersom jag saknat nya inlägg så länge.
NEJ! det är absolut inte dags. Vill gärna se mer och oftare.

Gunnar sa...

Instämmer med föregående talare!

Gabrielle Björnstrand sa...

Same, same.
Du är en av Oss, och det är Vi. Det finns bara en av Dig och det är Du.

(Eller hur går den, gullesången?)

Lennart Erling sa...

Oj! Tack för vänliga kommentarer. Just hemkommen från en bättre middag på lokal, i bästa sinnesstämning för att tänka om… :-)

Einar J sa...

Det är aldrig för sent att tänka om...
Vi har alla våra vågdalar.
Nöjd att höra vad en god middag kan åstadkomma!

Leonardo sa...

Lägga ner? Visst inte, hoppas jag. En bokälskare och bokläsare har alltid något att skriva om.

Lennart Erling sa...

Ja, jag ska försöka hålla kvar den där sinnesstämningen, även efter vardagens mer påvra måltider…

Unknown sa...

Men skall man verkligen ha nytta av privata exemplar så skall man också gärna använda dem som anteckningsböcker.

Lennart Erling sa...

Jo, och att hitta gamla förstrykningar och kommentarer i de egna böckerna kan vara intressant.

Bengt O. sa...

Ehuru som alltid på eftersläden vill jag naturligtvis instämma i alla de upmuntrande och positiva kommentarer du fått.

Jag har ett rätt så respektabelt privatbibliotek. Utrymmet är emellertid alltid ett problem.Just nu står jag inför nödvändigheten av att rensa ut en hel del vilket jag aldrig förut har behövt. Efter en del vånda har jag beslutat att rensa ut det mesta av det skönlitterära och behålla det mesta av facklitteraturen. Ut åker t.ex. "Vi måste börja om" av Harry Blomberg medan Otto Friedrichs "The Grave of Alice B. Toklas" får stanna kvar. Kerstin Ekmans "Gör mig levande igen" gillade jag aldrig men kan man verkligen kasta en bok av Kerstin Ekman? Göran Palms "Indoktrineringen i Sverige" ter sig ju som en dammig parodi i dagens läge men ger just därför ett närmast perverst nöje att läsa. Den behåller jag nog. Och Staffan Björcks "Löjliga familjerna" trots att den fallit sönder i tre delar och bokrestauratorn i Wien vägrade att befatta sig med den eftersom den var "skuren mot fibrerna." (Se min text http://www.karlsson.at/texter/oldbooks.htm) Men jag citerar fortfarande ofta ur den när jag bloggar...
Ja, nu är det bara åtskilliga hundra eller närmare tusen likadana beslut att fatta. Skall jag hålla underrättade?

Lennart Erling sa...

Bengt O.,
gallring är en delikat uppgift! Det jag börjat plocka nu är mest facklitteratur som åldrats, det som en gång var väldigt aktuellt; skönlitteraturen rör jag inte - man vet aldrig när man får anledning att återvända. Och jag minns en del misstag där.. Det är inte platsbrist som får mig att gallra, mer för att det nya inte ska drunkna. Och så har jag plockat in en och annan krona på Bokbörsen. Det känns också bra att någon som vill läsa boken får den.

Målet är status quo.
Slutgallringen får sönerna sköta om…

I dag hittar man snabbt och lätt nästan vilken bok som helst (nja, inte "Vad skall kungen göra nu"…), men du borde kanske lista vad du kastar, om man skulle vara intresserad...