Att sitta kvar vid trädgårdsbordet efter en god måltid och läsa. Klockan närmar sig tio, men himlen i väster är ännu ljus. Jag tar mig en klunk vin. Blodbokens, lönnarnas grenverk har svartnat och rör sig svagt i en vind som inte känns. Det är ännu varmt. Alla har gått in. Jag sitter kvar. Ljuset från fönstren lyser gult. Vore det inte för motorvägens aldrig upphörande brus skulle allt vara tystnad. Blommorna i perennrabatten lutar sig mot varandra och betraktar mig, som om de försökte lyssna till något. Jag tar en klunk vin. I det allt svagare ljuset läser jag en romersk kejsares tankar. Tankarna är lika nära som minnet av dagens bad i havet. Sältan finns fortfarande kvar i huden. Jag tar mig ännu en klunk. Jag vill inte påstå att det porlar inom mig av renaste lycka, men... ibland är allt som är outsägligt och fjärran outsägligt och nära.
(Hommage à Gunnar Ekelöf)
7 kommentarer:
Lugnt och fint.
Marcus Aurelius - si?
Tack Gabrielle,
jo, det är Marcus Aurelius "Meditations" i Penguin Classics.
(Men jag känner i morgonens ljus tvingad att lägga till etiketten "Pretentiöst"...)
Blygsamhet och självironi är naturligtvis fina grejer men varför skulle det vara "pretentiöst" om man lyckas med en fin formulering? Tänka vackra saker kanske vi kan litet till mans (och kvinns) men beskriva dem på ett vackert men också fattbart sätt för andra är mycket svårare. Det har du verkligen lyckats med här.
Bengt O,
tack! - Även i nyktert ljus så är väl raderna något jag kan stå för. Men att mixa den store poetens sommarkväll med min...? Å andra sidan jobbar jag ständigt på att hitta den rätta balansen mellan mina ytterligheter, grava mindervärdeskomplex och storhetsvansinne...
Marcus Aurelius hör till mina häpnare. En häpnare är en som beter sig/skriver/tänker något oväntat på trots av sin tid och ställning.
Men han var opretentiös, och det är du med. Go on!
Häpnare behövs - för att man ska häpna... Vilken trist värld om man inte längre kan, inte får anledning att häpna...
Ja. Och goda människor är sällsynta både i Romarriket och Plutokratin.
Tror vådan av värsta nutida maktcentrering har mkt att lära av Rom. Men de som vet det vet redan, och de andra vill inte. Sic transit gloria Mundi - vem det nu var som sa det ; )
Här en hel del Gloria Mudi ännu, om man går åt rätt håll utmed vattnen.
Skicka en kommentar