En av mina stora läsupplevelser i unga år var den geniale sociologen Johan Asplunds förstlingsverk "Om mättnadsprocesser" (Argos 1967).
Den inträffade i en period av livet när den (trots min ungdom) hade maximalt förklaringsvärde.
Jag tänker inte - vågar inte - läsa om den nu.
Kanske drog jag för stora - eller fel - växlar på den.
Men eftersom jag kom att tänka på boken och tog den ur hyllan och bläddrade i den nu i kväll, så låter jag baksidestexten ge en antydan om varför jag kommer att göra ett uppehåll här, kort eller långt.
Vi ses.
PS:
Nordisk familjebok. Uggleupplagan, 1922. Bd 34 Ö-Öyslebö;supplement: Aa-Cambon.
15 kommentarer:
Jag känner igen detta även om det jag nu upplever lutar sig åt ett annat och oroligare håll, åt kaos, men det ger också ett slags leda eller ledsnad.
Tycker mest det är som på bloggarna just nu...lite dött. Inget drag. Inget party.
Vilket är bra för min jobbkoncentration.
Jag är nog mest bara trött. På det mesta. Inget kaos, snarare stiltje. Botemedel? Mer ljus, mer värme? Att bara göra det nödvändiga, att vänta. Tror jag.
Gammalt ordspråk: Allting kommer till den som kan vänta.
Fint. Men sant?
Nej, knappast. Men i vissa lägen kanske det bästa förhållningssättet.
Oss gamla taoister emmellan - ja ; )
Mättnad. Kaos. Vårbestyr. Skulle kunna skriva ett liknande inlägg på min egen blogg. Om det inte vore för just mättnaden, kaoset och vårbestyren. Varma hälsningar från Kungälv denna iskalla vår.
Petra,
likaledes varma hälsningar till dig - förhoppningsvis får vi en solig helg...
Låter som vårdepression, för mycket ljus kanske?
Möjligtvis, som förstärknig av en mättnadsprocess...
Acedia - Melancholia: Du har väl sett Dürers vackra bild av tillståndet?
Det är så bra att man blir uppåt.
http://www.metmuseum.org/toah/works-of-art/43.106.1
Allt har sin tid,efter mättnad kommer hunger,efter stiltje kommer storm.
Gabrielle: tack för en fin bild. Även jag har lagt ner mina verktyg för ett tag...
Anonym: Ja, jag borde kanske läsa Predikaren...
Under pausen kan vi väl så här i vårtider samfällt meditera över Johan Asplunds fråga: "Hur låter soluppgången?".
Är den för svår kan man ju börja med ett något enklare spörsmål: "Hur låter åskan? - titeln på hans geniala bok från 2003, betecknad som "förstudium till en vetenskapsteori".
Torsten,
Asplunds böcker är perfekta omläsningar. Bara titlar som "Ett ostämt piano är hemskt" och "Städerna och det forteanska livet"...
Sist läste jag om "Angående Raymond Chandler".
Hmm... Jag kanske ska läsa Chandler...
Istället för Arne Dahl. (Jag funderar på ett inlägg här: fem skäl att inte läsa Arne Dahl...)
Skicka en kommentar