En liten notis ur vardagen, bara.
Det damp ner ett kuvert med en bok i brevlådan härom dagen. Det var "Ljussprickan: tankar vid gravens rand" av Gunnar Åsberg. Med en personlig hälsning på försättsbladet.
Jag blev förvånad. Och lite paff - "vid gravens rand"... Tack för påminnelsen. Hur långt från den randen man är vet man ju aldrig, men just nu känns det inte akut förestående...
Å andra sidan har jag kanske mig själv att skylla. Gunnar Åsberg (jag har mig veterligt aldrig träffat honom) kanske har läst Den långsamma bloggen och det kan nog lugnt sägas att döden är ett vanligt förekommande tema här. Som någon skrev i en kommentar, med en underbar nybildning, bloggen är "funeral"...
Åsberg är filosof, föreläsare, författare och estradör, läser jag på hans hemsida. Kanske vill han att jag ska skriva om boken? Det är ingen ny bok, den kom redan 2001. Nu är det ytterst sällan jag får mig tillsänt böcker och bara en gång har jag skrivit något. (Jag kan lova, förläggare, att om ni skickar mig väsentlig litteratur så ska jag skriva...)
Det här är i och för sig ingen dum bok. Lite tunn, kanske, 61 sidor. Och något fragmentarisk. Den består av ett antal citat (från Tage Danielsson till Nietzsche) på temat döden och hur vi ska förhålla oss till den, med kommentarer, och några korta intervjuer med människor som i sitt yrke kommer i kontakt med döden.
Jaha, nu skrev jag ju något i alla fall.
8 kommentarer:
Döden är ett utmärkt tema,vi är ju alla döende.I min äldsta uppslagsbok kan man läsa följande om vad liv är för något;"de egenskaper och förlopp varigenom den levande substansen skiljer sig från den döda".Ack,ja.
Anonym,
tack! - det där var en underbar formulering... Tala om perspektivskifte...
Roligt att du kan ha roligt åt det där "funeral". Plötsligt tycker jag också det är roligt, det blev roligt i din formulering här. Då "det begav sig" tyckte jag inte så.
Bodil,
oj, du minns alltså... Tänkte inte på det. Jo, jag tyckte det var väldigt roligt redan då. Mitt i alltihop. Och roligt att du tycker att det är roligt nu...
Ursäkta att jag stör, men om beskrivningen ska vara adjektivisk så saknas en vokal: "funereal", dvs. dyster/sorglig/begravningslik.
Finnegans fune (is for) real, wakers!
Gunnar,
du stör inte! - eh, strikt språkligt har du naturligtvis rätt, men det är här fråga om ett unikt, nybildat adjektiv...
Gabrielle: :-)
Ja, Lennart, jag minns hur arg jag blev - damals. Därför låstes uttrycket "funeral blogg" fast i mitt minne. Löjligt egentligen, man verkligen ha sitt begränsade minne till bättre saker.
Jag ber övriga kommentatorer om ursäkt för det här "interneriet", men jag skyller på att jag är förkyld/flygkyld.
Skicka en kommentar