Men snart ger jag mig iväg och det litet längre bort. Jag lämnar landet, jag flyr regnet. Och om jag inte frestas av de tekniska möjligheterna blir det tomt här ett tag.
En tomhet på ett ganska bra sätt återspeglar läget just nu.
Jag är trött. Jag läser lite förstrött, Lichtenbergs aforismer, en Stieg Trenter, och så har jag börjat läsa Crister Enanders "Den radikala jukeboxen" (Hägglunds, 1992).
Varför läsa Enander? Tja, jag läste "Skiftande speglar" (Bokförlaget h:ström - Text&kultur, 2011) med stor behållning (och skrev här och här) och blev nyfiken och samlade på mig några av Enanders böcker.
I en av de första texterna i denna klippbok begår den unge rabulisten Enander ett regelrätt karaktärsmord på Sven Eric Liedman, för att sedan kasta sig för Jan Myrdals fötter. Det är inte utan läsvärde, men språket är - svulstigt. Baksidestextens ord om oförsonlighet och brutal avklädning har fog för sig. Det är svart eller vitt. Det är mycket myrdalskt.
Dock, här som i "Skiftande speglar" sörjer Enander den bildade borgerlighetens död. Inte för borgerlighetens skull, men för bildningens. Där är jag med. Och hans analys av Anders Ehnmarks bok om Machiavelli är skarp och övertygande. Så jag kommer att läsa vidare.
Men nu behöver jag en paus. Kanske en vecka utan böcker?
1 kommentar:
Ja, varför inte? Pausa från den "pratande skallen"?
Jag kunde/ville/skulle också flyga bort nu. Men jag får snällt nöja mig med att sitta här och tjöta med mitt manus.
Allt gott på resan!
Skicka en kommentar