"...kommer naturen att ordna det för oss."

Söndagen bjöd på blå himmel, strålande sol och bitande kall vind. Vi gick längs den nyanlagda vägen upp på Gummareåsen för att vandra i skogen och för att se närmare på de fem omstridda, nyanlagda vindkraftverken.

Om man som jag är positivt inställd till alternativ energi så hamnar man i ett dilemma. Jag vill ha "ren" energi. Jag vill skydda naturvärden och bevara kulturlandskapet.

Av en slump läser jag denna söndag en bok av civilingenjören Stellan Tengroth, "Tillväxt till döds", utgiven på eget förlag 2010. Det är en lättläst bok som med stor tyngd i argumenten visar att den tillväxt som är ett mantra i våra ekonomier i värsta fall är en tillväxt just till döds.

Jag klampar nu in på områden jag inte behärskar, men jag fascineras bland annat av Tengroths beskrivning av olika former av tillväxt i naturen. Den där tillväxten bryts av motverkande faktorer och når en balans, gång på gång. Den där tillväxten är programmerad till en viss nivå, som hos människans celldelning. Och så tillväxten hos cancertumören, vars celldelning inte känner några gränser och som fortsätter växa tills man lyckas döda den eller tills den har dödat människan.

Tengroth är dock inte odelat pessimistisk vad gäller mänsklighetens framtid. Han ser glimtar av hopp. Man kan tänka på den rika världens människor vars jättelika ekologiska fotavtryck nu kräver ett och ett halvt jordklot. Men också på motverkande faktorer och initiativ.

I längden är ohämmad tillväxt naturligtvis omöjlig. Det är

"... inte frågan om vi skall ta oss tillbaka till en långsiktigt möjlig tillvaro. Då handlar det bara om när och hur det ska ske. Och om inte vi människor själva löser det kommer naturen att ordna det för oss."

Stellan Tengroth har en blogg här: http://www.tillvaxtreflektera.se/