Det självbiografiska biblioteket

Alberto Manguel skriver i "Nattens bibliotek" om det personliga biblioteket, det som består av de böcker man samlat på sig genom årens lopp. Om hur detta avspeglar konfigurationen i ens inre. "Alla bibliotek är självbiografiska."
Hur många gånger har inte jag, när jag kommit hem till någon, ägnat en stund åt bokhyllornas innehåll och dragit en del slutsatser. Vilket naturligtvis ofta blivit helt fel. Böckernas och dess ägares dygder står sällan i ett direkt förhållande till varandra.
Manguel skriver vidare om "det nät av associationer" som uppstår bland de böcker man samlar på sig. Och det är här man kan säga något som att bibliotek är självbiografiska.
Om jag går runt och plockar i mina hyllor så ser jag att där finns böcker som följt mig sen femtonårsåldern. Olika författare, olika ämnen, "spåren av vissa tider och platser", som Manguel skriver. De berättar något om mig. Från en ung läshungrig autodidakt och vänsterradikal, med en olycksalig dragning till filosofer och tänkare som kunde tänkas förklara världen och människorna, till en äldre, inte fullt så vänsterradikal, dito. En som fortfarande läser skönlitteratur med tanken att andras erfarenheter kan belysa de egna. Kanske är det ett kvinnligt drag? Den kloka Nina Björk skriver om detta i en DN-krönika. (Av någon anledning finns den inte på webben, men den finns här.)

Efter några gallringar på senare år finns de kvar, de där böckerna som betytt eller betyder något för mig. Några få kommer jag att öppna igen. Så varför inte göra sig av med de andra? Nej, de tillhör mig i mer än en bemärkelse. De är en del av mig. Men kommer att överleva mig, kanske ingå i något annat personligt bibliotek. Böcker kan leva längre än människor.

Här och nu är den första dagen 2008

Här och nu är långt från de sicilianska Madoniebergen. Här och nu är den första dagen 2008, en råkall, mulen, blåsig halländsk vinterdag. Nu är närmare bestämt kvart över fem på eftermiddagen och mörkret har fallit. Efter två veckors influensa med feber upp och ner avslutades 2007 med en underbar nyårsafton hos vänner i Galtabäck. God mat, gott vin och så samtal som upphävde tiden i mer än en bemärkelse.

Det blir inte mycket läst i dag. Lite i en av julklappsböckerna, Alberto Manguels "Nattens bibliotek". Om de fåfänga försöken att klassificera och systematisera all erfarenhet som finns samlad i böcker. Fåfängligheters fåfänglighet... (Predikaren, kapitel 1, lämplig läsning denna årets första dag.)

Men tankarna rör sig långsamt denna dag, vill liksom inte ge sig tillkänna...