Idag var det en vanlig dag: upp tidigt, gå ut till vägen och brevlådan och hämta tidningen i frisk luft, fågelsång och grönska, äta frukost, sätta sig i bilen och åka in till stan och jobbet och glömma alternativet att bara ge sig av i hemlighet längs någon skogsstig, utan klocka...
Komma hem ganska sent och klippa gräs och till slut äta en bit mat och läsa den olästa delen av morgontidningen, medan det kvällas. Ännu en vanlig dag.
Nå, jag satt på Mignons uteservering en halvtimme innan vi lämnade stan - läste de sista sidorna i "The Emigrants" (inte en dag utan Sebald...) och funderade lite på vad Henry skriver i sin blogg under rubriken Morgonvandring.
Om man fick den där friheten - vad skulle man göra av den?
Visar inlägg med etikett Frihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Frihet. Visa alla inlägg
tisdag 6 maj 2008
fredag 25 april 2008
Eftertankar om Rosenbergs kolumn
Präglad av trötthet blev gårdagskvällens text om Göran Rosenbergs kolumn lite kryptisk...
När jag läser Rosenberg igen slås jag av hur svävande han är. Här kommer några funderingar.
Jag tror att det finns ett slags underliggande skräck hos Rosenberg.
Om vi människor restlöst kan förklaras biologiskt, då försvinner moral och ansvar för handlingar, eftersom vi inte är fria, utan bundna av biologin.
Men det finns väl ingen som tror att vi är biologiska automater?
Förmodligen finns här olika skikt.
Ett är detta: om jag begår en ond handling, ett brott, så kan jag antingen dömas för det, eftersom jag är ansvarig, eftersom jag valde att göra det onda. Eller så var jag sjuk, störd, bestämd av krafter utom mitt ansvar och då ska jag få vård. Ibland ser man tolkningen att brottslingen var sjuk vid brottstillfället, men sedan tillfrisknat och därför ska dömas.
Är alla onda handlingar per definition orsakade av sjukdom? Då finns inget ansvar längre.
Ett annat skikt: gränsen mellan arv och miljö. Knappast någon kan förneka arvets betydelse, det biologiska och det sociala. Men var går gränsen? Kanske är det här Rosenberg får svindel? I vilken mening "måste" vi bete oss på ett visst sätt, t ex begå brott, om vi har ett tungt arv?
I vilken mening är varje människa fri att bryta med arvet? Frågor, frågor...
Ett tredje skikt: är människan fri och ansvarig för sina handlingar om och bara om viljan är helt fri? Är det en orimlig åsikt?
När jag läser Rosenberg igen slås jag av hur svävande han är. Här kommer några funderingar.
Jag tror att det finns ett slags underliggande skräck hos Rosenberg.
Om vi människor restlöst kan förklaras biologiskt, då försvinner moral och ansvar för handlingar, eftersom vi inte är fria, utan bundna av biologin.
Men det finns väl ingen som tror att vi är biologiska automater?
Förmodligen finns här olika skikt.
Ett är detta: om jag begår en ond handling, ett brott, så kan jag antingen dömas för det, eftersom jag är ansvarig, eftersom jag valde att göra det onda. Eller så var jag sjuk, störd, bestämd av krafter utom mitt ansvar och då ska jag få vård. Ibland ser man tolkningen att brottslingen var sjuk vid brottstillfället, men sedan tillfrisknat och därför ska dömas.
Är alla onda handlingar per definition orsakade av sjukdom? Då finns inget ansvar längre.
Ett annat skikt: gränsen mellan arv och miljö. Knappast någon kan förneka arvets betydelse, det biologiska och det sociala. Men var går gränsen? Kanske är det här Rosenberg får svindel? I vilken mening "måste" vi bete oss på ett visst sätt, t ex begå brott, om vi har ett tungt arv?
I vilken mening är varje människa fri att bryta med arvet? Frågor, frågor...
Ett tredje skikt: är människan fri och ansvarig för sina handlingar om och bara om viljan är helt fri? Är det en orimlig åsikt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)