Är den gamle Lars Gustafsson tillbaka? Jag kände mig förflyttad till sjuttiotalet när jag läste hans artikel "Svarta onsdagen" den 2 juli i Expressen, om FRA-beslutet och vad det säger om svensk politik:"...de politiska partierna [är] inte längre partier i klassisk mening. De bygger inte på sina medlemmar och deras frivilliga bidrag utan är subventionerade bihang till statsapparaten. Dessa bidrag har vuxit ofantligt i betydelse det senaste decenniet. Våra partier är statsburna partier, bihang till en regering, inte dess uppdragsgivare.
En sådan artificiell parlamentarisk byggnad kan – ruskigt nog –vara betydligt bräckligare än vad den ser ut. Är det ett Weimar vi kan ana runt hörnet?
