Läsnotis: "Albert Camus - varken offer eller bödel"

Så har jag då rest mig upp, sjasat undan ugglorna och läst Jenny Maria Nilssons "Albert Camus - varken offer eller bödel" (h:ström, 2013).
Den ingår i förlagets utmärkta serie "Litterära profiler". I den serien har jag tidigare läst Björn Kohlströms "Virginia Woolf - en författarbiografi" (2010) och Therese Erikssons "Kerstin Ekman - en värld av berättelser" (2011).

Jenny Maria Nilssons (JMN) bok är till synes liten, men de 161 sidorna är mycket innehållsrika. Den personligt och engagerat välskrivna texten ger en fyllig bild av Camus liv och författarskap, från barndomen i Algers fattigkvarter till Paris och den intellektuella eliten, där han nog på många sätt var en främmande fågel, till Nobelpriset 1957 och den trafikolycka i januari 1960 där han förolyckas, 46 år gammal.

Kapitelrubrikerna i "Albert Camus - varken offer eller bödel" utgörs av årtal, i kronologisk ordning, och kapitlen inleds med ett citat ur Camus dagböcker från det året, och tas till utgångspunkt för kapitlets innehåll.

Privatlivet, uppväxten, den fattiga men ändå ljusa barndomen, studierna, den helgonlika modern, äktenskapen och älskarinnorna, det litterära skapandet, åren som motståndsman och tidningsman under kriget, den intellektuella miljön och influenserna, brytningen med kommunismen och vänstern - allt tas upp och JMN skriver med flyt och med åtskilliga utvikningar som berikar bilden av Camus. Jag får intrycket av en bred och djup beläsenhet.

I höstas läste jag Camus efterlämnade, oavslutade självbiografi "Den första människan" (sv. övers. Bonniers,1997)  och C. G. Bjurströms mer traditionella biografi "Albert Camus - från främlingskap till landsflykt" (Bonniers, 1957) och det var mycket givande att nu läsa JMN och knyta samman denna läsning till en berikad helhetsbild. Jag har också romanerna, "Pesten", "Fallet" och "Främlingen" i ganska gott minne.

"Främlingen" kan man läsa och fundera åtskilligt på. JMN skriver om Meursault, denna sinnebild för den absurda människan, eller för människans villkor i en absurd tillvaro:

"Föreställ er att en person har samma kvaliteter som universum. En till synes vanlig man som fortlever, inte av att inre känslor baserade på angelägenheter i olika grad styr honom framåt, utan av reaktioner som omgivningen suger ur honom - han är kulan i flipperspelet som studsar mellan lamporna."

"Camus behärskade berättarteknik hjälper oss inte att komma inunder Meursaults hud, i stället är det Meursault som kommer under vår."

 Något som jag först reagerade på var avsaknaden av referenser och bibliografi, trots ett ymnigt användande av citat. Så kan man väl inte göra? Men efter läsningen svarar jag, jo, det kan man. Det här är ingen akademisk avhandling. Det är en bok för den intresserade, för "the common reader", en bok som visar hur givande och nödvändigt det är att läsa Camus. Inte minst som motvikt till alla totalitära ideologier som gör människor till antingen offer eller bödlar.