Några rader om konst

Helgen tillbringades i södra Halland. Vad vore väl livet utan gästfria goda vänner, god mat och gott vin?
Det var också en helg som gick i konstens tecken. Och varför inte - jag tycks ju ha lagt litteraturen och läsningen på hyllan? (Nej, det har jag inte. Det är bara en paus.)

I lördags såg vi på Mjellby konstmuseum den intressanta utställningen "Halland - från romantiken till samtid":

"I utställningen Halland - från romantiken till samtid, får du ta del av landskapet som levnadsplats skildrat av cirka 60 konstnärer genom drygt 150 år. Det är konstverkens motiv som gett urvalet, inte konstnärernas ursprung. Både skildringen av ett välbekant hemlandskap och den besökandes blick utifrån finns med. Avstampet sker i 1800-talets romantiska landskapsmåleri, som med franska influenser utvecklas mot ett mer realistiskt friluftsmåleri. Nationalromantiken kring sekelskiftet 1900 splittras på 1910-talet i flera modernistiska riktningar, i en rörelse mot abstraktioner men även mot skildringen av ett inre landskap. Det står klart att konstnärer under varje decennium av 1900-talet har influerats och inspirerats av landskapet, ända fram till 2010-talets installationer och videoverk. Den dokumentära skildringen av landskapet har hela tiden existerat parallellt med detta."

Carina Fogde, en av mina absoluta favoriter, får representera samtiden. 

Och i går var vi på vernissagen för Hallands konstförenings Vårsalong i Halmstad, där vi i vimlet naturligtvis stannade till vid Lis Ellen Vestergaards unika keramiska bilder.

Just vernissagen var inte den bästa tidpunkten att se den här utställningen. Trängseln var enorm. Trots det stannade jag upp och blev stående länge vid Olle Agnells (född 1923) tre målningar med titlarna Ensam kvar I, III och IV. Jag blev djupt gripen.

Det är tre porträtt av gamla människor. Två kvinnor och en man. Här är det mellersta:

Det dåliga mobilfotot kan naturligtvis inte göra bilden rättvisa. Men jag tror ändå att man kan ana det existentiella djupet i den här bilden: det kala rummet, det iskalla ljuset från lampan som faller ner över det åldrade ansiket, den ensamma kaffekoppen, det svaga blänket från vigselringen på den ådriga handen och blicken - den ser både utåt och inåt, både nuet och det förflutna. Det är en blick som det är svårt att möta utan att beröras. 

Utställningen pågår till 18 maj.