Jag såg en film häromdan och där fanns en scen där huvudpersonen flydde undan förföljare genom att klättra ut på utsidan av ett högt klocktorn och klamra sig fast vid en av urtavlans stora visare och hänga där, högt över gatans ström av bilar...
En klassisk scen, med andra ord. Avsedd att skapa spänning. Hur skulle det gå?
Men jag blev inte ett dugg orolig. Halva filmen återstod och berättelsen hade bara tagit slut där, om huvudpersonen fallit ner och krossats mot gatans stenar. Det var inte tänkt så. Det stod inte i manus. Det var inte regissörens avsikt. Vad som helst kunde inte hända.
Detta till skillnad från det verkliga livet, utanför fiktionen. Där kan vad som helst hända. Där finns inget manus. Ingen färdig berättelse. Ingen regissör.
Och? Varför skriver jag detta? Kanske med anledning av att jag läser Richard Fords roman "Kanada". Jag tror det.
Nej, det var inte den här filmen...
2 kommentarer:
Så många har sagt så fina saker om denna bok att den nog måste inhandlas, förr eller senare.
Att man som läsare inspireras till egna tankar är ju ett av kriterierna på en riktigt bra bok.
Einar,
ja, nu, när jag har tjugo sidor kvar att läsa i kväll (jag läser med drivankaret ute) så kan jag bara instämma i lovorden. Det är en oerhört bra roman.
Skicka en kommentar