Det är en intressant, spännande och ibland förbluffande läsning. Eller med Gabrielles ord: häpnadsväckande. Jag kommer nog att återkomma i ämnet.
Rakt västerut till havet. Över strandbetet och ner till en nästan öde sandstrand. Mycket långgrunt, visst, men det är bara bra för en man utan underhudsfett, som måste tillämpa s k "käringadopp". I år är det varmt i vattnet även för mig. Redan har jag badat 200 % mer än förra sommaren. Jag anger inga absoluta tal.
Löken är upptagen och ligger på sin bädd i solen. Doften är underbar.
Och i växthuset mognar tomaterna.
4 kommentarer:
Har du några synpunkter på den svenska (gamla?) översättningen?
Nej, det här är min första läsning av Marcus Aurelius. Jag kommer nog, om jag känner mig själv rätt, att hitta den senaste svenska översättningen antikvariskt, eftersom det här något att återvända till. Helst skulle jag vilja komma över den äldsta svenska översättningen, om inte annat så för titelns skull:
Den romerske keisarens Marci Aurelii Antonini Betraktelser öfwer sig sielf; jemte bifogade anmärkningar och kejsarens lefwernes-beskrifning. På swenska öfwersatte af C.M. Stockholm, tryckt hos Lor. Ludv. Grefing, på egen bekostnad, 1755.
Hur läser du, okände, Marcus Aurelius betraktelser? Är det inte märkligt att en romersk kejsares snart tvåtusen år gamla reflektioner kan tala till oss?
Är själv väldigt förtjust i den upptagna löken. När blir den ledig?
Gunnar:
[skrockande skratt]... Jag ska gå ut och fråga. Men just nu regnar det.
Skicka en kommentar