Jag läste en novell

Nyss satt jag vid trädgårdsbordet och läste en novell som handlar om en fotvandring på svensk landsbygd under trettiotalet. Eller rättare: novellens händelser utspelas under en fotvandring. Sommarlandskapet och naturen har en viktig roll. Det som händer händer i människorna i sommarlandskapet och naturen. I minnenas underliga landskap. En spaning efter den tid som flytt, i miniatyr. Jag läser novellen så gott som varje sommar och läsare av bloggen kan säkert förstå varför. Det tar bara några sidor, sen är jag förflyttat till det här landskapet. Jag stannar till med paret som fotvandrar, innan vi kommer fram till gästgivaregården:

"Och medan vi stod där gick ett moln framför solen, så att färgen på åkrarnas stenar djupnade till violett och den nyslagna klövern och vägkantens gräs mörknade och blev mer påtagligt och levande. Vi såg molnskuggan vandra över det öppna landskapet, och en lätt vind följde och försvann med den. Ett moln av vägens damm hängde en stund kvar i luften. Längst bort på en höjd såg vi tre ensamma mycket höga och smala furor mot himlen, och vägen som vi skulle gå slingrade bort mot dem och försvann i skuggan av höjden."

 När jag läser och läser om det här stycket så slår det mig att där finns ett mycket viktigt ord, nämligen "tre". Byt ut det exakta "tre" mot "några" eller ingenting alls. Då försvinner mycket av skärpan i bilden.

Vilken novell det är? Läs min repris här om du vill. Då blir det repris på reprisen.