Vandringens historia

Ibland krymper världen. Något hämmad av ryggproblem tillbringar jag dagen i viloläge. Jag går dock försiktiga promenader ner till Nya bron ibland, för att inte stelna till helt.

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig.

Men försommaren är som vackrast nu. Tjärblomster och smörblommor har avlöst maskrosorna.

Situationen kräver lustfylld läsning. Jag hittar den i Rebecca Solnits "Wanderlust: A history of walking" (London: Verso, 2001). Hon skriver i inledningen att boken är en amatörs historieskrivning om vandring, liksom varje vandrare är en amatör. Hon behandlar många aspekter av vandringens historia, från anatomi och antropologi, arkitektur och trädgårdsodling, geografi och politik, kulturhistoria och litteratur till sexualitet och religion.

Så här skriver hon om vandring och tänkande:

"Walking, ideally, is a state in which the mind, the body, and the world are aligned, as though they where three characters finally in conversation together, three notes suddenly making a chord. Walking allows us to be in our bodies and in the world without being made busy by them. It leaves us free to think without being wholly lost in our thoughts."

"The rhythm of walking generates a kind of rhythm of thinking, and the passage through a landscape echoes or stimulates the passage through a series of thoughts. This creates an odd consonance between internal an external passage, one that suggests that the mind is also a landscape of sorts and that walking is one way to traverse it. A new thought often seems like a new feature of the landscape that was there all along, as though thinking were traveling rather than making. And so one aspect of the history of walking is the history of thinking made concrete - for the motions of the mind cannot be traced, but those of the feet can."