Farfar var rasbiolog

Den svenska rasbiologins historia är ganska väl dokumenterad, tror jag. Att Sverige var ett föregångsland som kom att inspirera bl a den tyska rasbiologin. Att rasbiologin var en överideologi som genomsyrade samhället och var en integrerad del av moderniseringen och folkhemmets uppbyggnad, från "Kris i befolkningsfrågan" till tvångssteriliseringar.

Hur tänkte och levde då en svensk rasbiolog?


Eva F Dahlgren skriver i "Farfar var rasbiolog - en berättelse om människovärde igår och idag" om sin farfar, K V Ossian Dahlgren (1888-1976), biolog och botanikprofessor och förespråkare för rashygien.
Det är en bok som jag länge tänkt läsa (den kom 2002) och först nu hittar jag den, som pocket.

Det är en fängslande läsning. Ett mycket genomarbetat litterärt reportage, där vi genom brev, dagboksanteckningar och intervjuer följer Ossian och Greta Dahlgrens liv och äktenskap och hans vetenskapliga karriär.

Ossian Dahlgren träffar sin blivande hustru Greta under studenttiden i Uppsala och den man som förespråkar äktenskap främst mellan sunda nordiska människor gifter sig med en kvinna, som, av vännen och docenten i fysisk antropologi Bertil Lundman, uppmäts och konstateras vara "av en märklig alpinsk ras", 1.47 lång och mörkhårig.
Själv har han bräcklig hälsa och låter sig gärna klemas bort av sin mor.

Deras kärlekshistoria och liv tillsammans (de fick fyra barn) framstår som paradoxal.

De kärleksfulla tonfallet i brevväxlingen kontrasterar starkt mot bilden av hur den forskande mannen lämnar över ansvaret för hem och barn (och renskrivningen av hans arbeten) till hustrun, hur han på ett förödmjukande sätt upprätthåller kontakten med en mer blond och rasren ungdomsförälskelse, hur han ofta uppträder nyckfullt och förnedrande mot familjen.

(Men ojämlikheten inom äktenskapet var ju lika tidsbundet typisk som rastänkandet...)

Det är som om han levde två liv, ett i rasteoriernas värld och ett i den verkliga. Ett där han reser runt som föreläsare i rashygien, tidigt engagerad av Rasbiologiska institutet. Ett där han lever familjeliv med sin undermåliga hustru och sina undermåliga barn.
"Somliga människor har liksom en glasvägg mellan sig och omgivningen" säger författarens faster i sitt begravningstal.

Det är en mycket personlig bok. Författaren vill hitta en förklaring till farfaderns rasbiologiska människosyn. Hur kunde han vara rasbiolog? Arbetet med boken tog henne fem år.

I bokens avslutande del söker hon upp forskare i dagens genetiska laboratorier. Finns något av samma syn idag? Nej, nu är det individen som står i fokus, inte släktet. Nu ska vi själva välja av smörgåsbordet, från fostervattendiagnostik till skräddarsydda barn.