Jag avslutar läsningen av Virginia Woolfs "Mrs Dalloway" och jag vet inte hur många timmar det tagit mig att läsa de 140 sidorna i denna Wordsworth Classics utgåva.Den yttre handlingen är enkel, allt utspelas under en varm sommardag 1923. Det är människors inre världar, deras medvetandeströmmar som upptar större delen av texten.
Mrs Dalloway, hustru till en välbärgad parlamentsledamot för Tories i Londons Westminster, ska ordna ännu ett party för ett utvalt klientel, däribland premiärministern. Hon går till en blomsterhandel för att köpa blommor, hon får oväntat besök av en ungdomsvän, hon är bekymrad över dotterns religiositet, partyt börjar, och det blir lyckat.
Många teman berörs, sociala frågor, minnen av ungdomstiden, liv och död, kärlek, livsval och vad som kunde ha blivit.
En krigsskadad mans väg in i vanföreställningar och till slut hans självmord; kritik av psykiatrisk vård.
I förordet läser jag om inflytande från T. S. Eliots "The waste land" och James Joyce "Ulysses" och om hur Woolfs eget liv fått ge stoff åt romanen. Detta korta förord har inte mindre än 50 referenser...
Så om jag fullt ut ska förstå denna roman har jag att göra.
Jag läser den ändå med fascination. Om realism i litteraturen innebär avbildning av verkligheten är varje avbildning 1:1 omöjlig. Men denna roman är mycket realistisk.
