Även dagar som denna ska ju finnas

Söndag eftermiddag. Jag ser ut genom fönstret, står och lyssnar till vinden. Därute ett vinterlandskap fattigt på färger, med ett tunt snötäcke, fullt av spår kors och tvärs. Trädgårdens växter, svarta och bruna, rister i blåsten. Trädgrenarnas mönster mot det vita. Bort över åkrar och betesmark ett lätt dis, tuvor av gulnat fjolårsgräs som sticker upp.
Så börjar det snöa. Diset blåser undan när de tunna snöflingorna faller, virvlande i vinden. Jag känner värmen stråla från elementet. Men sådana här vinterdagar med kraftig blåst hjälper det inte hur hårt jag än eldar. Då är det svårt att hålla varmt i ett gammalt hus.

På förmiddagen gick vi en timme på skogsvägar och konstaterade att det är lite si och så med konditionen. Nu är det bara att hålla sig inne. Nu är det läge att läsa. Men istället står jag vid fönstret och tittar på snöfallet. Rastlös, okoncentrerad, utan att kunna ta mig för något. Med tankar som irrar hit och dit. Bättre då att uppgå i betraktandet av detta slitna vinterlandskap. Även dagar som denna ska ju finnas.