Återhämtning

Som konvalescent efter influensan från helvetet återhämtar jag mig genom att ta kikaren och gå

långsamma rundor i skogen här hemmavid. Det var nästan chockartat att kliva ut i den grönska jag bara sett genom fönstret. 

Jag lyssnar till bofink, gransångare, lövsångare och till en taltrasts makalösa improvisationer. Det är en terapi så god som någon.

De är här nu: gärdsmygen, större hackspett, steglitsen, svarthättan, rödstjärten och andra. Härom dan stod tre par tranor ute på vallen.  De rörde sig oroligt när jag kom för nära. Sen lyfte de och steg  i vida svängar upp till de rätta vindarna och försvann mot norr. 

Och i går morse såg jag de första ladusvalorna. 

Det är dags att sätta igång med det försummade vårbruket. Eller åtminstone trädgårdsbruket.

Fåglar, poesi

Gabrielle uppmärksammade mig på ett radioprogram, där Ingvar Storm satt vid Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm och samtalade med Lars Gustafsson, om fåglarna i hans poesi. Eftersom programmet finns på webben kunde jag sitta i skuggan på altanen nu i eftermiddags och lyssna till det både intressanta och roande programmet.
En upplevelse av ett rum med märkliga dimensioner uppstod.
Under samtalets gång sjöng fåglar i radion, samtidigt som fåglarna sjöng här där jag satt, i parkens träd och i trädgården. Ibland kunde jag inte avgöra om koltrasten fanns i Stockholm eller här.
På andra sidan gärdsgården kom några kvigor från den betande flocken fram och tycktes mycket intresserade av Gustafssons poesi. Och längre bort, från ekarna i beteshagen, gol göken ihärdigt.

Lärkorna avvaktar

Långfredag förmiddag. Jag tar en paus i matlagningen och går med kikaren över fälten. Västanvinden blåser tillfälligt undan molnen, himlen blir blå och landskapet får lite färg. Men snart tätnar det igen. Det är kallt.

Lärkorna har ungefär samma syn på tillvaron som jag. De sitter kvar på marken och inväntar varmare väder. Vem vill flyga upp och sjunga en sån här dag?