Även jag funderar allt oftare på att avsluta denna allt glesare, allt långsammare blogg. Inte för att jag har tunga skäl som Gunnar, nej, mer för att motivationen bleknat och lusten att skriva minskat och för att de flesta av de idéer som dyker upp känns triviala och ointressanta när det kommer till skrivande.
Att skriva genomarbetade recensioner kräver alltför mycket arbete. Även på min nivå. Jag får fundera vidare.
I vår har jag tagit för vana att inte bara ta med mig kikaren utan också kameran på min vanliga skogsrunda här hemma. Ibland blir det en skaplig bild. Som den här lövsångaren som sjöng vackert för mig, i en björk som ännu inte slagit ut helt.
9 kommentarer:
Nej, Lennart, du måte vara kvar. Det bestämmer jag ; )
Ha, ha... jag lägger detta i ena vågskålen...
Jag lägger ett tungt argument i samma vågskål!
Malou
Jag också, Lennart! Jag kanske inte föregår med så gott exempel i det här fallet, men din blogg är en ständig källa till påminnelser, uppvaknanden, litteraturtips (senast Thorsten Jonsson!) För att inte tala om glimtar av Hallands karga skönhet. Jag hoppas verkligen att du fortsätter, även om det sker i maklig takt.
Tack! Vafan, nu börjar det bli tungt i den vågskålen...
Då lägger jag i den avgörande vikten, så är det klart! ;)
Visserligen är det det ofrånkomligt att folk tröttnar och tar itu med något annat, men det är alltid trist att förlora bloggpartner sm man vant sig vid som mer eller mindre beständiga.
Går jag med håven, som man sa förr? Jag gör väl det. Om den riktiga vårvärmen kommer får jag kanske lite mer energi...
Håller med alla föregående talare.Tycker så mycket om dina inlägg. Plus det faktum att vi är en liten litterär klubb. Fint ju!
Tack Gabrielle för påminnelsen om att vi ju faktiskt är några som delat med oss till varandra ett bra tag nu. Varför skulle jag bryta upp? Det vore dumt.
Skicka en kommentar