torsdag 15 november 2018

Varför ska man läsa klassikerna?

Varför ska man läsa klassikerna?

För någon tid sedan satt jag på en balkong med utsikt över Nemisjön uppe i Albanobergen, inte långt från Rom, med ett glas vitt vin tillhands och försjunken i läsningen av Vergilius "Aeneiden".
Vilken plats kunde vara lämpligare för läsning av Vergilius än där, i den del av Italien som var målet för Aeneas och hans skepp, det Hesperien där han med benäget bistånd av gudarna skulle komma att grunda det romerska riket?


Läsningen hade jag påbörjat hemma, den fortsatte i Italien och avslutades några dagar efter hemkomsten.

Italo Calvino ställer frågan om klassikerna i en essä med titeln "Why read the classics?"*

Han går mycket systematiskt tillväga och definierar i femton punkter vad som kännetecknar ett klassiskt litterärt verk och varför vi bör läsa klassiker. Jag håller med om de flesta av punkterna.

Calvino skriver inledningsvis att en klassiker är en bok som belästa personer, när de läser den, säger sig göra en omläsning av, inte att de läser den för första gången. Och att man sannolikt kan spåra en viss skenhelighet här. För vem, hur beläst han än är, har läst alla klassiker?

En av Calvinos punkter, den fjärde, kan jag obetingat skriva under på. Den att en klassiker kan definieras som ett litterärt verk som kräver omläsning:
"A classic is a book with with each reading offers as much of a sense of discovery as the first reading."
Det är en erfarenhet jag gjort åtskilliga gånger. Nu senast med "Aeneiden", som jag - faktiskt - börjat en omläsning av. Och det beror inte på att jag, inte utan skäl, karakteriserar mig som trögtänkt. Det är en nödvändighet. Man läser inte på samma sätt andra gången. Man får en överblick som kan ge detaljer deras rätta djup. Man kan stanna till längre i avgörande passager. Man ser samband och strukturer man inte sett tidigare.
                                                                       *

Ett fundamentalt problem när det gäller läsning av klassiker är, menar Calvino, att man ju också ska läsa annat, samtida litteratur, all den goda litteratur som inte (eller ännu inte...) är klassiker, den som kan få oss att förstå vår egen samtid. Hur uppnå den goda balansen?

Calvino skriver om hur samtiden med sitt skval, med dess flod av oväsentligheter, hotar att dränka oss (och det naturligtvis än mer idag än när Calvino skrev sin essä för trettiosju år sedan...), men att det ändå är nödvändigt att känna sin tid för att få rätt perspektiv i klassikerläsningen:
"The contemporary world may be banal and stultifying but it is always the context in which we have to place ourselves to look either backwards or forwards. In order to read the classics, you have to establish where exactly you are reading them 'from', otherwise both the reader and the text tend to drift in a timeless haze. So what we can say is that the person who derives maximum benefit from a reading of the classics is the one who skilfully alternates classic reading with calibrated doses of contemporary material."
Jag märker att jag nuförtiden mer och mer väljer klassiker och att jag försöker läsa dem omsorgsfullt. Kanske för att jag känner att det börjar bli sent i livet, att jag annars inte kommer att hinna läsa dem.
(Den kanske än mer fundamentala frågan om det verkligen är nödvändigt att ha läst dem undviker jag).

_____________________________________________________________________
Italo Calvino: "Why read the classics". Vintage books, 1999.
Vergilius: "Aeneiden". Tolkad och kommenterad av Ingvar Björkeson. Natur & kultur, 1988.


6 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

På mitt golv intill soffan: Idioten. Kartusianklostret i Parma, The remains of the day. Halvlästa. För så kom en recensionbok i vägen, och livet självt, och Malte Perssons Till Dikten kom nyss. Och hur ska jag hinna? Nu, när jag i stort sett helt slutat se på TV, och jag avtvår mig syndigt långa stunder på twitter. NU ska jag. Längtar efter att läsa om Kierkegaard Enten - Eller, men vete fan var jag ställt den i för bokhylla. Dit liv verkar alltid så mycket mer välordnat.

Lennart Erling sa...

Ack, om så vore! Nej, det är bara ett sken jag försöker upprätthålla... Fast det finns dagar då jag lyckas bemanna mig och då jag känner mig nöjd med hur jag använt min tid. Eftersom jag lämnat arbetslivet och inte behöver kämpa för brödfödan har naturligtvis fler möjligheter till ostörd lästid skapats. Men en svag själ har alltid att kämpa mot alla frestande, men meningslösa, distraktioner.

Emil sa...

Vilket trevligt inlägg! Jag gillar Calvinos resonemang om en balanserad läsning, det är svårt att annars hamna i ett hörn, där man antingen avfärdar klassikerna (ofta på grund av tidsbrist och känsla av att det inte längre är relevant för tiden vi lever i) eller bara ägnar sig åt den äldre litteraturen (och därmed missar den moderna litteraturens spännande utveckling och dynamik).

Hanneles bokparadis sa...

en hinner inte hitta alla guldkorn själv... har Calvinos bok på svenska.

Lennart Erling sa...

Tack för din kommentar, Emil! Jag läste de senaste inläggen i din blogg och ser att du befinner dig i en annan fas av livet än vad jag gör. Förstår att det är svårt att kombinera heltidsstudier med heltidsarbete. När jag läste grundkursen i litteraturhistoria (som det hette då) hade jag visserligen familj, men ägnade plikttroget varje ledig minut till att läsa. Jag var nog den ende som läste precis allt. Och minns det som helt underbart.

Lennart Erling sa...

Tack för kommentar, Hannele! Ah, jag visste inte att Calvinos bok fanns översatt. Min engelska upplaga har stått i hyllan i många år. Bara halvläst...