torsdag 19 januari 2017

Crister Enander om Lars Gustafsson

Torsdag. Gråväder, mildväder. Västkustvinter.

Av och till de senaste dagarna har jag läst Crister Enanders ""Vi ger oss inte. Vi försöker igen." Anteckningar om Lars Gustafsson" (Ord & Kultur, 2016).

Enander kan sin Gustafsson, utan och innan, det är det ingen tvekan om. Boken är en mycket personligt hållen genomgång av hela författarskapet, om än med tyngdpunkten på samhällskritikern Gustafsson, då särskilt romansviten "Sprickorna i muren". För den som bara läst lite, eller inget alls, av Lars Gustafsson ges här en möjlighet att orientera sig i detta väldiga livsverk.

Även för den som följt Lars Gustafsson sedan sextiotalet är det en matnyttig bok. Det har blivit många vändor till hyllan och några omläsningar, eftersom jag med den förkyldes rätt passande nog tillbringat några dagar på soffan.

Personligt hållen, skrev jag. Där finns enligt min mening ett problem, eller vad jag nu ska kalla det, med den här boken. I sin iver att "försvara" Gustafsson går Enander för långt. Eller, rättare, han går ingenstans alls. Han följer Lars Gustafsson så tätt i spåren och med sin egen läsning så invävd att det ibland är svårt att uppfatta vem som är vem. Jag hittar inte ett kritiskt ord. Nog borde det finnas anledning till några?

Sen har jag också svårt för Enanders sprudlande formuleringsglädje. Nå, det är en smaksak, en fråga om stilistiska preferenser.

Men vad som inte är en smaksak är att boken är uselt korrekturläst. Jag vet inte hur många tryckfel och grammatiska underligheter jag hittat. Kan det bero på att texten tycks bestå av hopklistrade texter från olika tider? Jag vet inte. Någon har haft alltför bråttom, i alla fall.

Trots dessa invändningar får boken sin plats i hyllan, bredvid Lars Gustafssons böcker.


Inga kommentarer: