"Också jag har varit Alfred Vestlund..."

Jag har alltid haft ett på gränsen till det neurotiska kontrollerat läsande. Detta för att tiden till läsning var så knapp. Mycket av läsningen har blivit till projekt. När jag hittat ett väsentligt författarskap ska jag läsa "allt". Dessutom har det olycksaliga påfundet med en blogg lett till ett slags redovisningstvång. Inför vem? Tala om utvecklat överjag...

När jag blev pensionär trodde jag att den ökade tiden till läsning skulle gör mitt läsande mer lössläppt, mer spontant och framför allt mer omfattande. Lite mer omfattande, ja, men redan har jag stött på en ny gräns, om än lite längre bort. Och det gamla överjaget, den jäveln, han finns kvar...

Nå, lite mer spontanläsande har det blivit.

Som härom dagen, då ännu en fin medlemsbok från Gunnar Ekelöf-sällskapet damp ner i brevlådan: "Också jag har varit Alfred Vestlund - intervjuer och enkätsvar med och av Gunnar Ekelöf" (Daniel Möller (red), Magnus Halldin (inledning). Gunnar Ekelöf-sällskapet, 2016)

Det är en sammanställning av nära nog samtliga intervjuer och enkätsvar, det tidigaste från norska Dagbladet 1932 och det sista ett uttalande för Sveriges Radio 1967 med anledning med utgivningen av André Malraux "Antimémoires", som lästes upp av Bengt Ekeroth på grund av Ekelöfs sjukdom, knappt fem månader före hans död.

Avslöjandet i bokens titel kommer från en intervju  i Svenska Dagbladet 1952 med anledning av att Ekelöf fått Frödingstipendiet, där han säger att även han publicerat sig i Grönköpings Veckoblad under signaturen A:lfr-d V:stl-nd.  Det vore intressant att veta när och med vad! Någon som vet?

Här finns kåserande hemma-hos-reportage i veckotidningar som Idun och Vecko-Journalen, intervjuer i dagstidningar, enkätsvar och intervjuer i litterära tidskrifter, utskrifter av radiointervjuer, med mera.

Inget sensationellt nytt för den som litet intresserat sig för Ekelöf och kanske läst den av Ingrid Ekelöf utgivna "En självbiografi - efterlämnade brev och anteckningar" från 1971 och Carl Olov Sommars gedigna "Gunnar Ekelöf - en biografi" från 1989. Men ändå intressant.

Påfallande är Ekelöfs tillbakadragenhet, hans ovilja att vika ut sig och sitt privatliv (föreställ er Ekelöf poserande på färgbilder i DN Kulturs flersidiga utvikningar av dagens kändisförfattare...).

Det var tydligen vanligt med utskickade enkäter och Ekelöf svarar pliktskyldigt, ibland inte utan glimten i ögat, som på BLM:s fråga 1953, "Vilken diktad gestalt skulle Ni helst vilja träffa?", då Ekelöf svarar: Humpty Dumpty.

"Dels tycker jag om tyst folk som inte likt kreti och pleti hela tiden diskuterar och resonerar om Vitalismen eller Myten om Sisyfos eller Gud vet vad utan att göra någonting, dels skulle jag då kunna hålla i honom och hindra honom från att falla, vilket jag tycker är synd att han skall göra år efter år.

Dagens Nyheter frågade 1966 en rad författare vad de läser just nu.
Ekelöf svarar att när man kommit upp i åren så intresserar höstens bokflod mindre. Man märker, eller har fått mer tid att märka, hur mycket man inte läst, inte hunnit med att läsa.

"Därför vänder jag mig åter till klassikerna, och inte bara de guldkantade utan också de silver- eller bronskantade, ja, gärna de halvt eller helt anonyma av vilka det bara finns papperslappar kvar som inte skulle räcka till att rulla en cigarett med."

Jag kan bara hålla med.

För övrigt kan jag rekommendera ett medlemskap i Gunnar Ekelöf-sällskapet.