fredag 25 oktober 2013

Vi kom inte ända upp till toppen av Sveti Ilija

Vi kom inte ända upp till toppen av Sveti Ilija, som med sina 961 meter över havet är det högsta berget på Pelješachalvön. Tidsangivelserna på skyltarna var för mer spänstiga ben än våra. Lite berodde det också på att jag var förkyld. Det hjälpte inte att tugga på färsk ingefära.

Vi gick den branta, bitvis stensatta stigen upp genom pinjer och järnek och kom väl ungefär halvvägs. Innan vi vände åt vi lunch med en fantastisk utsikt över Orebić och havet.


På vägen ner tog vi av på en stig just under bergssidan och gick genom ett landskap som bar spår av att ha varit uppodlat och betat.


Här fanns flera stensättningar och terrasseringar och flera övergivna hus stadda i långsamt förfall. 


För kanske inte så länge sedan rörde sig människor här, levde i rummen och gick in och ut genom porten, skördade oliverna och vindruvorna och vallade flockar av får eller getter.

Det finns något oerhört fascinerande med miljöer som dessa. Är man alltför upptagen av nuet och dess ibland pressande krav, så får man här ett perspektiv på tidens gång som, i alla fall för mig, är lugnande. Allt ska en gång vittra ner och sjunka i glömskans djup.

5 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

De där olivträden och förfallna husen är precis som på Zakynthos. Där jag gick över bergen fån den ena sidan av ön till den andra. En av mitt livs promenader.

Vilken tur att du kom iväg. Jag valde visst Arholma i stället i år.
Förfallen örlogsstation. Pågående får.

Bodil Z sa...

I den här delen av världen tänker man alltid på kriget när man ser förstörda och/eller övergivna hus. Den ödelagda och ännu ödeliggande byn Islam Grčki, där jag var en dag i juli, är till exempel en sådan plats där kriget ännu på ett tydligt sätt är närvarande. Vet du något om de här ruinernas historia, alltså hur de blev ruiner?

Lennart Erling sa...

Tack för kommentarer!

Bodil,
vad jag förstår så drabbades den här trakten inte alls direkt av kriget. Det handlar nog om utvecklingen, bara, att olönsamma gårdar läggs ner. Men vad vi också förstod var att vinodlingen här fått ett uppsving och på ett ställe där vi vandrade såg vi nyröjda fält, kanske blivande vinodlingar.

En helt annan sak - jag har inte fått något svar från Stadsmuséet i Korcula om de märkliga Adam och Eva-statyerna. Hade du någon kontakt på Korcula som kanske kan luska i det?

Bodil Z sa...

Jag ska försöka, men det kan ta tid innan jag träffar den här personen. Men jag ska inte glömma att fråga. Och bråttom har vi väl inte?

Lennart Erling sa...

Bodil,
nej absolut ingen brådska! Det kanske inte finns något svar heller...