Men jag är ännu inte riktigt med.
Trots allt har jag läst en del och det med en viss spridning över genrer och djup. Mest som ett livstecken och för att hålla styrfart på bloggen kommer här några notiser.
Spänning, naturligtvis: fyra Leif GW Persson. Inte alls dåliga, snarare väldigt skickligt gjorda, men den femte lade jag ifrån mig efter några sidor. Just för att det blev alltför tydligt hur de var gjorda.
En av sönerna menade att jag skulle läsa om Lars Anderssons roman "Snöljus" (1979). Vilket jag gjorde, först med en viss tvekan, men snart upptäckte jag att den var precis så bra som jag mindes den. Plötsligt var jag tillbaka i sjuttiotalet, då folkhemsidyllen sprack. Jag förstår (även om jag hade glömt det mesta) varför vi var så entusiastiska över den här romanen.
Vidare den svenska översättningen av Virginia Woolfs "Mrs Dalloway", en pocketutgåva som stått och väntat i Att läsa-hyllan ett tag. Jag läste originalet 2008. Jag kommer att läsa den fler gånger.
Thomas Bernhards skandalpjäs "Heldenplatz" i svensk översättning på förlaget Tranan (2011) stod också i hyllan och väntade. Om något ska läsas från pärm till pärm i ett ett svep så är det dramatik. Nu hade jag chansen och det ångrar jag inte. Att pjäsen väckte rabalder är inte konstigt. Bernhard är i sitt esse. Eftersom jag inte är i form för några längre utläggningar vill (och vågar) jag hänvisa till vad jag skrev om pjäsen när jag läste en biografi över Bernhard, se här.
Så har jag också läst den nyutgivna Jean Giono "Mannen från bergen" (Elisabeth Grate Bokförlag 2013; originalet 1929 ) i översättning av Jan Stolpe. Berättelsen bildar tillsammans med "Kullen" (1928) och "Vårvinden" (1930) trilogin "Pan". Dessa berättelser från det provensalska landskapet är något av det bästa jag läst.
Eftersom jag inte är kapabel att skriva något vettigt just nu och eftersom det redan finns en mycket bra text om "Mannen från bergen", så läs vad Einar Jacobsson skriver på Rapsodi.
Men. Jag säger som Lars Gustafsson: Vi börjar om. Vi ger oss inte.
1 kommentar:
Å så vacker bild; tiden i ett nötskal, i en allé.
Roligt att du nämner Lars Andersson som ju ibland kan verka lite bortglömd. Det senaste jag själv läste av honom var Berget; en stor självbiografisk berättelse. Sen har jag också jobbat m honom/tidskrift.
Ska plocka samman några texter om LA till nån av bloggarna.
Den där Giono som rätt många pekat på ska jag också läsa.
Men inte Leif GW. Fast jag hör till dem som tycker mkt bra om den mannen. För det mesta.
Skicka en kommentar