Det är höst. Äpplena faller från träden och plommonen mognar.
Amiralfjärilen tar för sig.
Även om det den gångna helgen snarast har varit sommarvärme här.
Jag läser inte så mycket. Och om jag tar en bok så är det Gunnar Brusewitz. Nu de fyra årstidsdagböckerna, Vårdagbok, Sommardagbok, Höstdagbok och Vinterdagbok, samlade i en volym, utgiven som "Fyra årstider - blad ur naturens kalender" 1970.
Av olika skäl har jag behov att förflytta mig till Brusewitz värld, till hans iakttagelser och resor i natur och landskap och tid och rum.
9 kommentarer:
Brus' är bra!
fast det är en Amiralfjäril... (sorry)
Tack ming wan lee! Prestigelöshet är mitt andra namn... Mitt misstag bekräftar bara det jag skrev om i förra inlägget: "obildbar när det gäller fågelnamn, fågelläten, blommor och växter."
Åh en amiral! Det är så sällan man får syn på dem, åtminstone i mina trakter. En av de vackraste på våra breddgrader.
Einar,
här kan de inte vara sällsynta. Fem, sex stycken fladdrade omkring samtidigt under äppelträdet...
Roligt att höra. Troligen ska man ha jäsande fallfrukt i sin närhet för att förunnas sådana besök.
Under en period av mitt liv, för mer än trettio år sedan, var jag lite av en fjärilsjägare. De flesta av våra större praktfjärilar var ganska frekventa (utom Apollon, som lever i mycket begränsade lokaler), men just amiralerna var sällsynta och jag har under årens lopp inte heller stött på mer än enstaka exemplar.
Men kanske är de på väg tillbaka?
Skulle aldrig kunnat skilja de åt heller, Lennart. Good Company. Du och dina sniglar och fjärilar. Men har ni däggdjur badat i havet?
Här slår vi rekord, med simning 10:september i klar sol. Heja Livet!
Gabrielle,
två gånger, i iskalla Kattegatt. Tvåhundra procent fler tillfällen än förra året. Men Adriatiska havet väntar, så det kanske blir trehundra procent... :-)
Bad är inte min tekopp, s.a.s.
Okej. Min tekopp är stor då. Haven sitter ju ihop liksom, även med Brunnsviken.
Skicka en kommentar