Jag har i alla fall tagit mig upp från förra veckans oavbrutna flyktläsning av Ian Rankin till - lite oväntat, även för mig själv - svenska klassiska berättare.
En stor Berätterska som jag inte läst ordentligt är Selma Lagerlöf. Jag tog fram "Kejsarn av Portugallien" och drogs snart in i det lugna tempot i denna gripande historia om faderskärlek och galenskap, som har fler dimensioner än vad man först kan luras att tro.
Därefter Hjalmar Bergman, en annan stor Berättare. "Hans nåds testamente" är en förbannat rolig satir över ståndshögfärd och girighet, med stråk av svartsyn mitt i all komik.
Och nu, "Herr von Hancken", denna underbara 1800-talspastisch, som jag läser för jag vet inte vilken gång i ordning. Är det för att jag känner släktskap med von Hancken?
"Och jag kan icke fatta, varför just jag skall vara en sådan, om vilken man säger: det går tretton på dussinet. Varför just jag? Hur ofta har det icke inträffat, att jag plötsligt känt mig stå inför någonting stort. Nu kommer det! Nu är det här! Nu föds en märklig tanke i din hjärna! Men den har uteblivit i sista minuten och lämnat ett fasligt styggt tomrum efter sig."
18 kommentarer:
Åh, Kejsarn av Portugallien är en av mina favoritböcker. Jag har läst flera av Lagerlöfs böcker, men inte fastnat för något på samma sätt som denna. Den är väldigt gripande och fin.
Det finns värre saker att falla tillbaka på än svenska klassiker :). Har just läst en annan Hjalmar, Söderberg närmare bestämt, och sitter just och laddar för att knåpa ihop några rader om hans Förvillelser.
Skönt att din förkylning börjar ge vika.
Linnea,
ja, den grep mig verkligen. Och så detta språk, som krävde att man läste långsamt. Saga och skröna, men också förankrat i en konkret verklighet. Det kanske blir mer Lagerlöf...
Petra,
nu frestas jag! Söderbergs samlade finns i hyllan...
En herrgårdssägen är en av mina favoriter: Talking about hallucinatory realism...
Åh... Kejsarn av Portugallien är också min absoluta Lagerlöf-favorit och Bergman.... vilken härlig läsning du hänger dig åt. Jag tycker själv mycket om "Jag, Ljung och Medardus". Båda de här böckerna "kom till mig" genom högläsning i folkskolan och jag är evigt tacksam mot den duktiga lärainna jag hade.
Lustigt nog är även jag inne på svenska klassikerspåret just nu.
Har just läst Söderbergs "Den allvarsamma leken", vilket verkligen var på tiden.
Fingrade så sent som igår på "Herr von Hancken", som verkar frestande. Men jag har även en mindre känd roman av Bergman i hyllan, som jag tror att jag måste titta på först - en roman om Savonarola.
Lagerlöfs "Kejsarn" är naturligtvis ett mästerverk. Jag minns hur förvånad jag blev att hon var så jäkla bra, när jag läste den för ca 20 år sedan.
Gabriella, Ingrid, Einar
Tack för kommentarer! Jag läser vidare - men min nätkontakt sker via telefonen (kraschat modem) och att skriva via den är inte min favoritsport... Jag skjuter upp allt till måndagen.
Nu börjar jag sakna dig här, Lennart! Du har gett mig lust att åter läsa de gamla svenska klassikerna. Men så hittade jag av en slump "Die Welt von gestern" i bokhyllan.. och blev fast. Jag mindes att du skrivit ett fint inlägg om den (har just letat upp det) och kanske får jag en lättare resa genom att läsa den på originalspråket.
PS
Men nog måste du väl vara återställd nu???
Saknar också dina inlägg,hoppas du mår bättre.
Tack Malou och tack Anonym! Jodå, jag jobbar och är igång igen, men är fortfarande trött och mer trögtänkt än vanligt. Era vänliga ord kanske får mig att ta tag i bloggen igen. Jag ska ta ett allvarligt snack med mig själv.
Ja, nu är det hög tid att sluta simulera och dränkas i damernas omtänksamhet, Lennart. Skärp dig nu, för fan. Läs lite Brecht och Majakovskij och skit i borgerliga svenska romanfantasier. Vadnäst? Olle Hedberg?
Gunnar, även en amatörpsykolog hittar korn av sanning... damers omtänksamhet - är inte det en väsentlig del av livet för oss män?
Men vad jag lägger ner alltför mycket tid på just nu är att skriva texten till Prokrastinerarevalsen, melodi Evert Taube...
Lennart, Gunnar är bara svartsjuk - precis som sin idol, Majakovskij ;)
Gabrielle,
du känner män(niskorna)...:)
Javisst - på sig själv känner man andra : )
Lite sent, men ändå. Jag funderar just på om det kanske skulle vara en idé att spela Hjalmar Bergmans "Herr Sleeman kommer" med studenterna här i Zagreb.
Bodil,
du har föregångare av rang...
http://ingmarbergman.se/production/herr-sleeman-kommer-1482
Skicka en kommentar