Huvudpersonen kommer som krigsbarn från Prag till England, fyra år gammal, just före andra världskrigets utbrott. Han blir fosterbarn hos en metodistpastor och hans hustru i Wales, i en miljö som är kall i ordets alla bemärkelser. Hela hans tidiga barndom suddas ut. Hans namn blir Daffydd Elias.
När han skickas till en internatskola vet han inte längre något om sitt ursprung. Där får han en dag plötsligt veta att han egentligen heter Jaques Austerlitz. Ingenting om varför han heter så, bara detta faktum. Namnet betyder ingenting för honom. Det är helt främmande.
På skolan finns en historielärare, André Hilary, som är specialist på Napoleontiden. Han blir pojkens förtrogne. Hans levande och mycket detaljerade föreläsningar om slaget vid - Austerlitz - fängslar Jaques och de andra eleverna.
Men Hilary menar att hur han än försöker, så räcker hans framställning inte till för att återge verkligheten, det verkliga slaget...
"All of us, even when we think we have noted every tiny detail, resort to set pieces which have already been staged often enough by others. We try to reproduce the reality, but the harder we try, the more we find the pictures that make up the stock-in-trade of the spectacle of history forcing themselves upon us: the fallen drummer boy, the infantryman shown in the act of stabbing another, the horse's eye starting from its socket [ ... ] Our concern with history, so Hilary's thesis ran, is a concern with preformed images already imprinted on our brains, images at which we keep staring while the truth lies elsewhere, away from it all, somewhere as yet undiscovered."Jag tror man kan se denna kunskapsteoretiska pessimism som Sebalds egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar