tisdag 19 januari 2010

"Hopp och fruktan voro de begge vampyrerna som sögo blodet ur dig"


Jävla Ekelund!
Just när man funnit sig tillrätta i senvinterns mörker och missmod, skruvat ner ljuset och ambitionerna, förskansat sig bakom allsköns hinder och utvecklat en självömkande oförmåga - då läser man den omutligt rannsakande Vilhelm Ekelunds ord:

"Dagen är en prins som går förklädd.
Lifvets konst är att hålla dagen i ära.
Så listigt är lifvet, att vi för idel indisposition och förströddhet låta det gå oss ur händerna. Alltid var där något som först skulle röjas ur vägen, fejas väck; alltid var det någon annan dag som skulle bli den riktiga och aldrig den närvarande, som ju var en helt simpel vanlig dag.
När man ser i sitt lif och söker finna ut grundfelet, hvad ser man, nästan alltid? Hopp och fruktan voro de begge vampyrerna som sögo blodet ur dig. Man kallar dem med ett namn 'indisposition'. Att vänta något är den sämsta formen för tillvaro. [...]
Hela lifvet borde betraktas som den sista dagen, utan nåd och respit. De svaga gå ständigt och vänta på undanröjandet af något hinder. När så skett, då först skall deras kraft visa sig i sin glans. De naiva! Det var ju just i genomskådandet af denna lifvets godmodigt elaka list som kraften skulle röjt sig. Och när 'hindret' är väck, då se de, och fatta likväl icke, att nu är också hela affären väck för dem."

(Veri similia II, 1916)

22 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Trallade inte John Lennon något i stil med att "life is something happening while you are making other plans"?

M sa...

Har just hittat till denna blogg. Underbar läsning!
Med vänlig hälsning
Malou

Lennart Erling sa...

Björn:
jo - och så skrev Lennart Hagerfors boken "Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat"...

Malou:
Tack för det vänliga omdömet! - jag kanske ska ta till mig Ekelunds ord i alla fall... hoppas du hittar hit igen!

M sa...

Nuet (livet) är en tunn hinna mellan våra minnen och våra drömmar om framtiden. :-)
Håller du med?

Lennart sa...

Ja, Ekelund lämnar oss aldrig. Han ger mod och tröst när det så väl behövs.
Glädjande att du funnit den ofta så kärve Ekelund.

Lars sa...

Nu har Du skrivit så ofta om Ekelund, att jag måste ta itu med honom, dvs börja läsa. Han tycks ha en hel del att komma med, inte bara som poet, utan också som filosof. (Det kanske är samma sak?) Jag kommer att tänka lite på Kierkegaard och Heidegger. Existentialism. Jag vet inte riktigt varför. Något med det personliga livsprojektet, tror jag. Att bestämma över sitt eget liv. Det enda man har.

Jag kanske återkommer när jag är inläst på Ekelund.

M sa...

Förlåt.. men det måste ha blivit något missförstånd. Jag syftade inte på något av Ekelund.
Det jag skrev var mina alldeles egna tankar om livet.
Kanske sammanfaller de med hans?

M sa...

Föresten så vill jag gärna tipsa om en bra bok:
"Envar" av Philip Roth.
Men den har du kanske redan läst?

Lennart Erling sa...

Malou:
Vi är för många som heter Lennart här...
Lennart som kommenterade ("Ja, Ekelund lämnar oss aldrig...") är inte identisk med mig, Lennart Erling...
:-)
Jag håller med dig. Det är en besvärlig plats att vara på, nuet, ögonblicket - men det ges inga alternativ.

Lennart Erling sa...

Malou: nej, Roth har jag inte läst öht... (en av många luckor i min bildning...) Jag ska ta mig en titt på boken!

M sa...

Är den besvärlig? Ofta är väl vår fruktan för framtiden värre än denna lilla sekund då vi befinner oss i nuet.. :-)

Lennart Erling sa...

Hmm.. det där får jag fundera på efter jobbet,,,

Lars sa...

Inspirerad av Dig har jag börjat rota lite i ämnet "Vilhelm Ekelund". Min spontana reaktion på ditt Ekelund-citat (Kierkegaard-Heidegger-Existentialism)tycks ha visst fog för sig. Ekelund var tidvis påverkad av Friedrich Nietzsche, som i sin tur anses ha inspirerat existentialismen.

Du tycks i första hand vara intresserad av Ekelunds aforistik, dvs hans senare produktion. Ekelund hade en lång karriär som författare och utvecklades från symbolistisk poet till en mera filosofiskt lagd aforistiker och prosadiktare.

Jag hittade en hemsida av en Jonas Barck, som är kollega till Dig, så tillvida att han är bibliotekarie på Universitetsbiblioteket i Wäxjö. Han har skrivit 21 st texter om Vilhelmn Ekelunds aforismer. Du hittar dem på adressen www.texter.nu

Ekelunds samlade dikter i två band har getts ut av Svenska akademien, och finns på nätet. En guldgruva! Tyvärr finns inte hans aforismer tillgängliga på nätet, så vitt jag vet. Det blir väl till att låna eller köpa.

Gila sa...

Jag är inte sa pessimistisk. Jag tror att jag lever mest som om dagen vore den sista och planta mina träd(Luther)hemma eller och i jobbet. Egentligen hoppas jag, att det tar mycket tid till att jag uppleva och leva min dag som den sista. Och vad är det för fel med att vänta? Det är väl ocksa en underbar del av livet.

Lennart Erling sa...

Lars,
tack för länktips. Jonas Barck aforismkommentarer säger mig att han har kommit betydligt längre än jag. Jag har ju bara påbörjat en läsning som kan bli livslång (inte så märkligt i min ålder…) Mycket hos Ekelund förstår jag inte, av olika skäl, kanske mest bristande klassisk bildning och dålig beläsenhet - men så kommer då och då en aforism, en formulering, som lyser upp, alldeles blixtrande klar och klok.

Gila,
jag tror inte att Ekelund menade att det i och för sig är fel att vänta, att ha tålamod. Mer då att vi ofta låter dagen gå åt till att göra oväsentliga ting, istället för det viktiga, det som vi borde göra, för att ta tillvara dagen, på ett klokt sätt.

Lars sa...

Lennart,
det finns en attraktion i det som man (ännu) inte riktigt förstår. Därför tycker jag att Ekelund är lite spännande. Han är erkänt "svår" och odlade nog medvetet denna myt, kanske som en rationalisering av det faktum att han "sålde dåligt". Ett missförstått geni.

Så här skriver Göran Hägg om Ekelund i sin "Den svenska litteraturhistorien":

"Ekelunds konstsyn är samtidigt ändå den yttersta konsekvensen av romantik och symbolism, som efter hand gör publiken överflödig och diktaren till en sorts offrande präst ensam med skönhetens gud."

Som indicium framhåller Hägg följande citat från Ekelund själv:

"Hur är det möjligt för en poet av ärlighet att utgiva sina verk? Hans högsta strävan går snörrätt emot allt vad "publik" heter. Hans högsta önskan är att under en ständigt stegrad produktion reducera sin publik till ett minimum. /---/ Intet är så smärtsamt för honom som "erkännande", ty det kommer honom att tvivla på sin ärlighet: alltså har jag sjunkit, alltså har min andes högkänsla förslappats till ett vanligt -: jag har ej vårdat mig tillräckligt om det sällsynta, det "gudomliga" i mitt väsen! Ve mig! /---/"
(Aforism ur Antikt ideal)

Lite längre fram i sin bok skriver Göran Hägg: "Om någon svensk författare gjort skäl för beteckningen kultförfattare är det just den sene Ekelund. Med tiden kunde hans skrifter bara ges ut med ekonomisk hjälp från det för ändamålet bildade Vilhelm Ekelundsamfundet. Han engagerade och har fortsatt att engagera en ytterst liten, ytterst kvalificerad läsekrets."

Som ytterligare ett indicium vill jag själv citera en dikt av Ekelund:

"Jag diktar för ingen -
för vinden som vandrar,
för regnet som gråter,
min sång är som blåsten,
som mumlar och går
i höstnattens mörker
och talar med jorden
och natten och regnet."

Kurt Wered sa...

Också vi som lämnat den veka och dekadenta symbolismen bakom oss, tillsammans med andra ungdomliga försyndelser, har mycket att hämta hos Ekelund. Han förblir en av mina valfrändskaper och är en ständig följeslagare under mina promenader längs med Stångån. Var i den svenska samtidslitteraturens effeminerade krimskrams kan man hitta en sådan stålblank prosa och upprätt hållning som hos aforistikern Ekelund?

Lennart Erling sa...

Kurt Wered = http://copyriot.se/2009/11/08/trolltyg-del-8-natet-som-teaterscen-kurt-wered-och-den-radikalkonservativa-trollkonsten/

Hedda Snille sa...

Hej, Hedda med den bristande lokalkännedomen här. Får jag ställa en annan fråga, om en annan runda? De arton kommentarerna ovan om Ekelund till trots. Jag har för mig att jag hittade till den här bloggen när jag sökte på ”Nösslinge”, och om jag inte minns fel hade du i ett inlägg berättat om en tur runt Stora Neten. Stämmer det? Enligt kartan verkar det gå fint att ta sig runt; längs Hallandsleden utmed västra kanten och längs stigar och vägar norrut igen. Finns inlägget ens kvar?

Lennart Erling sa...

Hej!
Här finns blogginlägget: http://langsambloggen.blogspot.com/2008/05/runt-stora-neten.html

Jag tror att det är lättare att gå från Nösslinge längs Hallandsleden på sjöns västra strand, alltså "vänstervarv" i ställer för tvärtom, som jag gjorde. Då går man en rakare väg mellan Hulegården och Bokeholmen. (Som jag missade). Nere vid stranden var det inte så lättframkomligt.
Funderar själv på en repris lite senare i vår.

Du har ju också en blogg! Och där var det lätt att fastna för en del texter, t ex den från igår, "Längsta ögonblicket". Jag är nyfiken på var citaten härrör från.
Jag kommer att hålla ögonen på dina memoarer, tror jag.

Hedda Snille sa...

Aha! Det får bli ett projekt för framtiden, troligtvis påskferierna. Men vad är det för typ av skog utmed sträckan längs Hallandsleden vid sjöns västra strand? Längsta ögonblicket är titeln på en bok av Flygt, hans debutroman tror jag; den skiljer sig ganska mycket från de övriga vilka jag blev något besviken på och gav upp. Just det blogginlägget är ju lite mer blottlagt än övriga vilka så att säga kanske skyddas av medicinsk kuriosa och dylikt flams eller i värsta fall sarkasmer!

Lennart Erling sa...

Hedda:
Hallandsleden från bron i Nösslinge går först längs Netens strand, viker sen mycket brant uppför genom bokskog, sen stig i granskog, sen på skogsväg till Långasjön, där jag satt och fikande (bilden). Den fortsätter öster om denna sjö och sen blir det granskog, ganska kuperat och lite nerför och sen väg fram mot Nedre Lia.

Jag vill inte påstå att jag förstår vad du menar med din text. Kanske är det just det kryptiska som tilltalar mig?