Jag skulle inte sitta här vid trädgårdsbordet idag, i lä för den kyliga vinden, under en blå himmel med värmande sol och med regndigra moln tornande upp sig inåt land. Jag skulle... Tja, det kvittar. Nu gör jag det. Det är som det är. Det är alltid som det är.
Javisst.
SvaraRaderaDet är nog första gången jag läser i din blogg - och jag är fascinerad. Speciellt den där "Jag kan inte tänka" roade mig ordentligt. Det fanns något så välbekant i den texten. ;-)
SvaraRaderaSer redan fram emot fler inlägg.
Marlena
Lena (northofsweden):
SvaraRaderaEgentligen skulle jag befunnit mig i Cagnes-sur-Mer...
Marlena:
Tack! En del problem är nog allmänmänskliga, tror jag...
Aha.
SvaraRaderaMen visst var det lugnt och tyst utan jetplanens brummande?
Lena:
SvaraRaderaJo, men det var inte flygstoppet som stoppade oss, utan en mer närliggande, social omständighet.
Askmolnen var en nyttig påminnelse om att vi inte har makt över allt.